kassandra50

Just nu pågår en mycket spännande utställning på Galleri Cupido. Det är Christina Stenström som visar upp sina bilder, vävda i lin. Det var länge sedan jag såg en textil utställning av den här kalibern. Form och färg har sitt avstamp i ren geometri, jag skulle vilja säga befriande ren geometri. Det är vackert och utmanande på en och samma gång. Jag associerar till Mondrian, till Josef Albers,  Baertling och konstruktivismen som strömning i tiden. Detta är vävda bilder i naturmaterialet lin.  Strukturen i vävnaderna blir i sig bildelement. Ytorna har en inneboende rörelse. Linjer, riktningar är tydliga och medvetna. Ingenting är hopsytt efteråt, allt är vävt samman, enligt Marjatta Neander, gallerist på Cupido. Jag själv är inte så insatt i vävandets teknik, men slås av det helgjutna intryck som utställningen förmedlar. Här finns ett kunnande, ett hantverk som imponerar. Men det stannar inte där, tekniken är självklar,  det är innehållet av färger och former som berör.  Om man skulle sammanfatta dessa vävnader på något sätt, skulle man kunna säga att dessa handlar om rumslighet. Och de skapar rumslighet. Och relationer i rummet.  Jag inser plötsligt när jag står och tittar på en version av "kyssen", att just för att den finns där på väggen, blir rummet oändligt mycket större. Stramhet kan användas också i beskrivningen av Christina Stenströms bilder. Men det är en stramhet som också för med sig en lekfullhet, ja jag anar både humor och skratt i ett stort allvar. Den stora 4-delade "Gogol" är särskild och i kontrast mot de övriga: Här ser man färgglada cirklar som liksom springer över längderna. Mycket riktigt, Christina berättar att den gjorde hon när hennes turkiska angorakatt  Gogol, var en liten unge. Man kan faktiskt se hur den springer och hoppar över väven!

Här är två länkar för den som vill se lite mer:

Jag skulle vilja säga några ord om den stora Rauschenbergutställningen som fortfarande går att se på Moderna.  Första gången jag var där var när den nyss hade öppnat och det var en söndag med många besökare. Jag gick runt i den stora utställningssalen och kunde inte låta bli att lyssna på åskådarna samtidigt som jag försjönk i dessa verk från 50- och 60-talet. Jag la märke till ovanligt många fniss, skratt och engagerade kommentarer. Ja det var helt klart, besökarna hade roligt! Det hände tillochmed att åskådare som inte alls kände varandra möttes framför ett verk och började prata med varandra! Först la jag märke till sådana små händelser och sedan drogs jag själv in i ett verkligt givande samtal med en  pensionerad bildlärare uppifrån Kiruna och hans fru. Det bara föll sig så. Framför en av de mindre målningarna. Och det här tror jag inte var någon tillfällighet. Rauschenbergs måleri, hans Combines, uppmanar till aktivitet och kommunikation. Det finns så många infallsvinklar, så många lekfulla anspelningar att fantasin måste rulla igång! Fragment från verkligheten infogas i ett måleriskt nytt sammanhang, en glödlampa får sin plats ovanpå en överfull duk, en uppstoppad häger infogas i ett alldeles annorlunda landskap, en stol blir en fortsättning på en målning och så geten som Rauschenberg fick ta sig en rejäl funderare över hur han skulle kunna få den att leva vidare som ett konstverk. Och den lever vidare. Den har tillochmed tappat sitt namn, "Monogram". Alla vet vad man menar när man säger Modernas get. Jag glömmer inte Carlo Derkerts presentation av geten. Jag läste bildpsykoterapi den gången. Men geten stod i vägen för resten av Rauschenbergs produktion för min del. Rauschenberg blev geten. Och sen var det inte mer med det. Av någon anledning fick det förbli så. Ända tills Moderna slog upp sina dörrar för denna stora, härliga, rika utställning om den konstnär som kom att betyda så oerhört mycket för den sena modernismen. Nu har jag lärt mig att Rauschenberg hör till de stora målarna. När han fogar samman sina fragment av verklighet, som kan vara en slips, eller en målad slips av John Dine, en kalsong, lakan, tygbitar med mönster, brev, tidningsurklipp, skruvar, glasbitar, tidningsbilder eller varför inte en stol, ja då gör han det med en målares öga, en målares känsla för valörer och dagrar. När han lägger samman färgprover och bygger en målning utifrån dessa, blir det måleriska fysiskt och påtagligt. Rauschenbergs uppfinningsrikedom utmanar. Han sammanställningar utmanar. Men det remarkabla övergripande är att han också i allt detta är en strålande estet! Jag måste skynda mig tillbaka, så jag hinner se honom några gånger till innan utställningen är över i början på maj! Det finns så mycket att upptäcka och lära där!

Petra Werner-Kjellberg ställer just nu ut sina målningar/collage på Galleri Kocks, Kocksgatan 18.  Jag var där idag och möttes av bilder med starka uttryck. Petras bildvärld är hennes. Omtumlande och berörande. Egentligen kan man i högre grad än brukligt säga att hennes utställning är ett dokument över hennes förflutna, alltså ett utvidgat självporträtt. Bilderna är för det mesta i blandteknik och materialen kan vara nog så okonventionella som t.ex en bemålad plastkasse. Hennes pappa dyker upp i lite olika fragment och hennes bloggtexter finns med i ett stort dramatiskt självporträtt. Man kan nog lugnt hävda att Petra har ett tydligt expressionistiskt drag om man nu ska försöka inordna hennes måleri i ett fack. Vilket ju inte är alldeles nödvändigt.  För er som blir nyfikna gäller det att skynda sig till Kocksgatan. Utställningen håller bara på i två dagar till: måndag 8 januari kl. 13-19 och tisdag 9 januari kl. 15 - 20. Vill ni veta mer om Petra så

hittar ni hennes blogg här!

Jag blir inte kvitt Jan Håfström. "Dödens ö" hänger fortfarande på Brändström och Stene. Utställningen är minst sagt varierad. Variationen handlar om olika tekniker och bilduttryck som vid första anblicken inte egentligen tycks höra samman. Men sen hör allt samman i alla fall på något märkligt sätt. Den här "målningen" är tittskåp och målning på samma gång. En målartrasa håller samman de två centrala bilderna. Den bibliska anknytningen är uppenbar. Den nedre föreställer kvinnan som tvättade Jesu fötter med sina tårar och den övre föreställer scenen där Jesus uppväcker Lazarus. Detta kan man meditera en hel del över.