Lozano II


Återbesök på Lozanoutställningen. En nödvändighet. Den här utställningen har jag inte befriat mig från, den har byggt sitt bo och krävt mer uppmärksamhet. Jag behöver förtydliga. Mitt första intryck var starkt. Men jag inser att jag varit för ytlig i mitt betraktelsesätt. Utställningen är en resa, en berättelse om en konstnärs fördjupning och utveckling. Hur det är att röra sig utåt och samtidigt innåt. Om gränser som hela tiden utforskas och upplöses. Lozanos raseri i början av sin produktion är ytterst konkret och kryddat med humor och satiriska infall. Hon når långt i detta, hennes kraftfulla pennteckningar är mycket expressiva. Från detta går hon över till det monumentala, maskinella, med verktyg i stark förstoring,  till det abstrakt geometriska. Att tala om ismer i sammanhanget fungerar inte. Det blir en andlig resa som absolut handlar om existensiella dimensioner. En resa som får allt mer mystiska förtecken. Nej jag ska inte skriva mer, men bara påminna om att Lozanoutställningen nu går in på sin sista vecka och  ännu finns möjligheten att se den. Den är mycket större än vad man kanske tror.

Lee Lozano 1930 - 1999



Efter att ha sett förhandsbilder på Lozanoutställningen hade jag egentligen väldigt låga förväntningar. Det skulle handla om fallosar, vilket gjorde mig skeptisk. Så uttjatat, tänkte jag. Men  hon var kvinna i en manligt dominerad konsttillvaro i New York där också Barbro Österlin lyckades hävda sig, så lite nyfiken var jag ändå när jag gick till Moderna idag. Lozanos namn hade jag hört, men jag visste i stort sett ingenting i övrigt om hennes konstnärskap och därför var jag noga med att först se introduktionsvideon där Iris Müller-Westermann presenterade konstnären och utställningen.

Mycket kroppsdelar, mycket kön, mycket splittrade bilder. Till att börja med. Så går hon ett steg vidare: redskap och verktyg i storformat, ett steg till: abstraktioner och geometri. Och en uppvisning av ett urskickligt måleri! Ett av hennes senaste verk, Waves, har placerats i ett mörkt kvadratiskt rum, enligt hennes egna anvisningar. Målningarna är högt placerade, våglängderna går från långa till korta, belysningen gör det hela till en utomjordisk upplevelse. Rymdkänsla. Det är oljemålningar, men det förstår man bara om man tittar nära. Hennes färgbehandling är ytterst sublim om målmedveten; tunna skikt som ljuset spelar i så det blir en självlysande känsla som inte enbart beror på Modernas utstuderade belysningsteknik.

I rummet utanför har senare målningar hängts, där hon stansat ut hål i dukarna. Det är klart man kan associera till Fontana, men Lozanos hål blir brutalare och mer konkreta. Slutet är hennes Drop-out, hon lämnar konstscenen, hon lämnar publiken och försvinner ut i något vi inte har tillträde till. En mer fascinerande historia får man leta efter i nutidskonsten. Ett är säkert: Lozano har satt ett spår som inte går att skyla över. För mig handlar inte utställningen om fallosar. För mig handlar den om ett ständigt pågående uppror, om humor, om hot och en otrolig upptäckariver hos en konstnär som var mycket större än jag någonsin tänkt mig. Vilken kraft! Moderna har lyckats presentera en fantastisk utställning!

Berta Hansson och Lillebil Dernehl i sista minuten

På konsakademin lider två utställningar obönhörligen mot sitt slut denna helg: Berta Hansson och Lillebil Dernehl. Berta Hansson mötte jag senast på hennes sista utställning i början på -90-talet. Då hade hon gjort sin sista målning, en sista fågel. Hon beskrev för mig hur hon hade kämpat med de allra sista målningarna, hur hennes syn bara blev sämre och sämre. Hon hade starka glasögon, ett stort förstoringsglas med inbyggd lampa och hon arbetade till slut mest med fingrarna för att dessa kunde hon kontrollera bäst. Detta efter ett långt målarliv som fört henne från lappmarken, som lärarinna i Fredrika, till Stockholm, till Afrika och tillbaka till Hornsgatspuckeln i Stockholm. Hon var en i kretsen av kvinnliga modernister som träffades hemma hos Maj Bring på 60-talet.




Utställningen med Berta Hanssons målningar, teckningar och textila bilder rymmer ett helt liv av obändig skaparlust och upptäckariver. Missa inte denna!

I rummen intill visar Lillebil Dernehl sina verk. Det är inte lönt att googla på henne. Hon existerar inte på nätet. Det är helt analogt med hennes verk. Hon har långsamheten som idiom i en tid när allt ska gå snabbt. Det är vackert, det är ihärdigt, det är oerhört starkt berörande. Jag önskar att jag visste något mer om denna speciella konstnär, men kanske är det inte viktigt egentligen. Också hennes utställning tar slut denna helg så det är bara att pallra sig iväg till konstakademin om man inte vill missa något alldeles alldeles enastående!



Agnes Monus på Forum

 På Forum pågår nu och en vecka framåt en utställning av Agnes Monus. Forums lokaler kan ju beskrivas som brutala i sig, ett gammalt garage som återanvänds av kulturen. Mötet mellan Agnes Monus och denna plats blir djupt och dramatiskt. Monus arbetar med material som kan ses som brutala; taggtråd, koppartråd, ledningstråd och järntråd. Hon tillför dessa rum något mer, något som leder till upptäckter på olika plan i olika dimensioner.
I det stora rummet, där musiken, dansen och författarskapen vanligtvis möts, där har hon en stor installation med titeln "utan modersmål". Man kan vandra omkring inne i den, se den ur olika vinklar, upptäcka nya förhållanden i rummet, mellan ytor och  strukturer. Här är det så naket det kan bli, här har betraktaren en egen arena, där de mest personliga tolkningar blir möjliga. Visserligen har Monus skrivit kommentarer till sina verk, men dessa lämnar öppningar snarare än begränsar tolkningsmöjligheterna.

"dubbel kröning" består av två vävnader , en i koppar, en i järn. Vävnaderna är parallella, står i ett dialogt förhållande till varandra och till rummet. Jag tänker omedelbart ordet lyrik när jag går in här. Det är vackert på ett nästan sagobetonat sätt. Bedrägligt. Koppartråden och järntråden är hård, vass och kall. Det skenbart mjuka är inte mjukt.
 Det 3:e verket blir mer konkret. "jag tänker på Janne" är en berättelse om någon som dött och hur den personen dött. Ett minnesverk, en efterskrift. Det är inte ovanligt att verk framförs till minne av någon. Agnes Monus lyckas väl i sitt berättande. Hon griper tag men blir aldrig privat. Det finns luft att andas, egna tolkningar att göra, egna frågor att ställa. Hon lyckas förmedla ett mänskligt perspektiv i hanterandet av brutala, besvärliga material. Det är djupt berörande.

3 konstnärer

Det är så praktiskt! Två gallerier som ligger i samma kvarter ställer ut 3 mycket spännande konstnärer. Jag talar om galleri Nordenhake och Galleri Brändström. På galleri Nordenhake kan man just nu se mycket känsligt och vackert måleri av Scott Olson. Olson är amerikan, 32 år och bor i Ohio, där han i år har utexaminerats från Ohio State University med magister i konst.
Galleri Nordenhake 
Scott Olsons måleri är strukturerat, samtidigt utforskande. Geometrin har en framträdande plats, åtminstone när det gäller hans målningar i olja. Han varierar mellan detaljrikedom och en strängare komposition. Tekniskt är det fantastiskt inspirerande, han blandar och ger när det gäller teknik. Han kammar oljan, han bearbetar med kritor, han ristar och slipar. 
Galleri Nordenhake

Jag associerar direkt till Klee och till Bauhaus. Samtidigt finns det ett klassiskt drag, renässansen är heller inte långt borta. Han har en intensitet i målningarna och arbetar med subtila nyanser.  Ja jag faller direkt! En ung konstnär med denna mognad och detta djup! Det är inte varje dag man får se sådant.

Olson arbetar också med akvarell och tempera på papper. Men i mina ögon blir inte resultatet av detta lika starkt och berörande som hans fantastiskt vackra oljemålningar.

På galleri Brändström exponeras 2 andra konstnärer. Först en stor utställning med arkitekten Tomas Sandell (född 1959).
Galleri Brändström

Utställningen heter "Glashus" och det är också glas som är det dominerande materialet. Hus i glas, hus i vitlackerad plåt, med kyrkan som övervakare och glasflaskor med vackra mönster från 70-talet. Detta är också en väldigt väldigt fin utställning värd ett besök!

Den 3:e konstnären jag möter , finns också på galleri Brändström och det är Jakob Ojanen. Ojanen utexaminerades från Konstfack 2008 och blev uppmärksammad redan då på avgångsutställningen. Sen deltog han i årets upplaga av Vårsalongen på Liljevalchs.
Galleri Brändström

På Brändström har han gjort målningar där han direkt har utgått från galleriets lokaler och det är ett spännande grepp när man upplever sig dels stå mitt i rummet och sedan se rummet visualiserat i målningar!

Vårsalong på Liljevalchs 2009

 
Berit Fradera: Stock Market

I år har juryn bestått av gallerister. Kunniga gallerister. Av 1800 sökande har 168 konstnärer utvalts. En större procent  antagna är etablerade konstnärer detta år. Alla utom en av de antagna har en konstnärlig utbildning bakom sig. Resultatet har blivit en vårsalong med hög kvalitet när det gäller hantverk. Mycket måleri, fina collage och teckningar är det som står sig bäst. Inte så många installationer men videokonsten är av godtagbar standard.
Jag börjar med några kritiska synpunkter:
Det var många pastischer på den här vårsalongen. Flera konstnärer som påminde lite väl mycket om Mamma Andersson, Jan Håfström och för att inte tala om Dick Bengtsson. Vårsalongen ska väl vara en arena där man presenterar EGET material?
Vårsalongen var också märkligt enhetlig för att vara vårsalong. De abstrakta uttrycken var lätt räknade. Det verkar vara inne med "föreställande" konst, en s.k. nyrealism.

Det som var påfallande var att utställningen var väl sammanhållen och inte alls så spretig som tidigare år. Och jag hittade flera guldkorn än vanligt om sanningen ska fram. Collagen var för det mesta oerhört skickligt genomförda, spännande och egna. T.ex. Berit Fraderas "Stock Market I" som var ett collage baserat på DN:s börssidor. Inspirationen till denna lär konstnären ha fått under en vistelse i Hong Kong.
Thomas Olssons skulptur(?) "Utan titel", en toastol med ett uppseendeväckande avloppsrör i babyrosa garn, var ett annat verk som stack ut pga uttryck och genomförande!
Anette Hammaréns finstämda olja "Bleke" tyckte jag också hade något utöver det vanliga. Och skickliga tecknare hade fått gott om plats!

En vårsalong ska ju vara en tummelplats för allsköns uttryck inom konsten. Det ska finnas en bredd;  från mycket amatörmässigt till mycket proffessionellt. Från begripligt till totalt obegripligt! I år tycker jag inte att det är på det viset. Det finns något räddhågat i denna uppvisning av skicklighet, perfektion, och förståbara verk. Var finns verken som det är upp till betraktaren att tyda? Var finns uppstickarna, de udda? Men nu ska jag inte vara gnällig. Det är första gången på många år som jag gått två gånger på samma Vårsalong! Sammantaget vill jag alltså ge ett högt betyg på årets upplaga!

Vernissage!



Onsdag 23 juli kl. 14.00 - 16.00 har jag vernissage i Snöå Bruk. Det är första gången på 8 år som jag ställer ut målningar och collage. Intresserade som har vägarna förbi är varmt välkomna! Utställningen kommer att pågå till och med 21 augusti.

Christina Stenström på galleri Sjöhästen

Christina Stenström

Hoppas att ni inte har missat denna textila utställning!  På galleri Sjöhästen ute på Lidingön! Jag har ju tidigare skrivit om Stenströms textila bildkonst och här är hon igen. Vilken kraft! Vilken säkerhet!

Christina Stenström: Gogol

Gogol

Christina Stenström på galleri Cupido

Christina Stenström

Just nu pågår en mycket spännande utställning på Galleri Cupido. Det är Christina Stenström som visar upp sina bilder, vävda i lin. Det var länge sedan jag såg en textil utställning av den här kalibern. Form och färg har sitt avstamp i ren geometri, jag skulle vilja säga befriande ren geometri. Det är vackert och utmanande på en och samma gång. Jag associerar till Mondrian, till Josef Albers,  Baertling och konstruktivismen som strömning i tiden. Detta är vävda bilder i naturmaterialet lin.  Strukturen i vävnaderna blir i sig bildelement. Ytorna har en inneboende rörelse. Linjer, riktningar är tydliga och medvetna. Ingenting är hopsytt efteråt, allt är vävt samman, enligt Marjatta Neander, gallerist på Cupido. Jag själv är inte så insatt i vävandets teknik, men slås av det helgjutna intryck som utställningen förmedlar. Här finns ett kunnande, ett hantverk som imponerar. Men det stannar inte där, tekniken är självklar,  det är innehållet av färger och former som berör.  Om man skulle sammanfatta dessa vävnader på något sätt, skulle man kunna säga att dessa handlar om rumslighet. Och de skapar rumslighet. Och relationer i rummet.  Jag inser plötsligt när jag står och tittar på en version av "kyssen", att just för att den finns där på väggen, blir rummet oändligt mycket större. Stramhet kan användas också i beskrivningen av Christina Stenströms bilder. Men det är en stramhet som också för med sig en lekfullhet, ja jag anar både humor och skratt i ett stort allvar. Den stora 4-delade "Gogol" är särskild och i kontrast mot de övriga: Här ser man färgglada cirklar som liksom springer över längderna. Mycket riktigt, Christina berättar att den gjorde hon när hennes turkiska angorakatt  Gogol, var en liten unge. Man kan faktiskt se hur den springer och hoppar över väven!

Här är två länkar för den som vill se lite mer:

Galleri Cupido
Christina Stenströms hemsida

Edholm - Rhenberg

Edholm - Rhenberg

I morgon är den slut, den kanske mest intressanta utställningen för närvarande. Håkan Rhenberg och Ann Edholm har samsats under våren på Millesgården. De två tycks olika men samspelet mellan deras verk tycks naturligt och självklart. Det är ingen lättillgänglig utställning om man vill urskilja tydliga budskap, eller förstå på ett intellektuellt plan. Det är ingen utställning man snabbt avverkar. Men det är en utställning som öppnar sig sakta men säkert när man ger den tid. För mig handlar det om att utsättas för färg och form på ett nästan fysiskt sätt och inte om att intellektuellt använda strategier för att ta till mig det jag ser.  Ann Edholms skarpa former och hårda färgkontraster för en dialog med Rhenbergs poetiska färgbehandling. Och de hårda skulpturerna i stål och glas av Håkan Rhenberg ger ännu en dimension till Ann Edholms spel mellan färg och form. Som sagt, i morgon har ni sista chansen att uppleva detta!

Farväl Rauschenberg på Moderna!

Farv?l Rauschenberg p? Moderna!

Som tur är finns Monogram och Lermusen kvar i samlingarna! Men Robert Rauschenberg-utställningen har satt sina spår!

Om den nya utställningen

på Moderna med Mamma Andersson. Nej. Hon är ytlig och platt. Bara för att hon målar föreställande betyder inte det att det är mer angeläget. Men jag lovar, jag ska titta igen och försöka se om det finns något i hennes måleri som berättigar henne till den ryktbarhet hon har i världen.

Robert Rauschenberg 3

Robert Rauschenberg 3

Jag skulle vilja säga några ord om den stora Rauschenbergutställningen som fortfarande går att se på Moderna.  Första gången jag var där var när den nyss hade öppnat och det var en söndag med många besökare. Jag gick runt i den stora utställningssalen och kunde inte låta bli att lyssna på åskådarna samtidigt som jag försjönk i dessa verk från 50- och 60-talet. Jag la märke till ovanligt många fniss, skratt och engagerade kommentarer. Ja det var helt klart, besökarna hade roligt! Det hände tillochmed att åskådare som inte alls kände varandra möttes framför ett verk och började prata med varandra! Först la jag märke till sådana små händelser och sedan drogs jag själv in i ett verkligt givande samtal med en  pensionerad bildlärare uppifrån Kiruna och hans fru. Det bara föll sig så. Framför en av de mindre målningarna. Och det här tror jag inte var någon tillfällighet. Rauschenbergs måleri, hans Combines, uppmanar till aktivitet och kommunikation. Det finns så många infallsvinklar, så många lekfulla anspelningar att fantasin måste rulla igång! Fragment från verkligheten infogas i ett måleriskt nytt sammanhang, en glödlampa får sin plats ovanpå en överfull duk, en uppstoppad häger infogas i ett alldeles annorlunda landskap, en stol blir en fortsättning på en målning och så geten som Rauschenberg fick ta sig en rejäl funderare över hur han skulle kunna få den att leva vidare som ett konstverk. Och den lever vidare. Den har tillochmed tappat sitt namn, "Monogram". Alla vet vad man menar när man säger Modernas get. Jag glömmer inte Carlo Derkerts presentation av geten. Jag läste bildpsykoterapi den gången. Men geten stod i vägen för resten av Rauschenbergs produktion för min del. Rauschenberg blev geten. Och sen var det inte mer med det. Av någon anledning fick det förbli så. Ända tills Moderna slog upp sina dörrar för denna stora, härliga, rika utställning om den konstnär som kom att betyda så oerhört mycket för den sena modernismen. Nu har jag lärt mig att Rauschenberg hör till de stora målarna. När han fogar samman sina fragment av verklighet, som kan vara en slips, eller en målad slips av John Dine, en kalsong, lakan, tygbitar med mönster, brev, tidningsurklipp, skruvar, glasbitar, tidningsbilder eller varför inte en stol, ja då gör han det med en målares öga, en målares känsla för valörer och dagrar. När han lägger samman färgprover och bygger en målning utifrån dessa, blir det måleriska fysiskt och påtagligt. Rauschenbergs uppfinningsrikedom utmanar. Han sammanställningar utmanar. Men det remarkabla övergripande är att han också i allt detta är en strålande estet! Jag måste skynda mig tillbaka, så jag hinner se honom några gånger till innan utställningen är över i början på maj! Det finns så mycket att upptäcka och lära där!

Robert Rauschenberg 2

Robert Rauschenberg 2

Geten på Moderna heter egentligen "Monogram".

Robert Rauschenberg 1

Robert Rauschenberg 1

En av Robert Rauschenbergs "Combines"

Harald Nyman

Harald Nyman

På galleri Helle pågår just nu en utställning av Harald Nyman. Den är minst sagt spännande. Harald använder sig av blandteknik med olja som viktig beståndsdel. Telefonkatalogen, dagstidningar och gamla målningar ingår  som byggstenar i ett bildbygge som utmanar fantasin. Utställningen pågår till 7 februari, så en vecka till har man på sig att titta.

Det här är ett måleri där jag personligen vill känna mig hemma. Återbruk och försök. Något som kommer ur något som grundats långt tidigare. En lek, en upptäckarlust, ett tänjande på materialens gränser. En känslighet när det gäller färger och former och samtidigt en rå sida som gör att det aldrig blir för vackert, för lyriskt, för känslosamt.

Petras utställning

Petra

Petra Werner-Kjellberg ställer just nu ut sina målningar/collage på Galleri Kocks, Kocksgatan 18.  Jag var där idag och möttes av bilder med starka uttryck. Petras bildvärld är hennes. Omtumlande och berörande. Egentligen kan man i högre grad än brukligt säga att hennes utställning är ett dokument över hennes förflutna, alltså ett utvidgat självporträtt. Bilderna är för det mesta i blandteknik och materialen kan vara nog så okonventionella som t.ex en bemålad plastkasse. Hennes pappa dyker upp i lite olika fragment och hennes bloggtexter finns med i ett stort dramatiskt självporträtt. Man kan nog lugnt hävda att Petra har ett tydligt expressionistiskt drag om man nu ska försöka inordna hennes måleri i ett fack. Vilket ju inte är alldeles nödvändigt.  För er som blir nyfikna gäller det att skynda sig till Kocksgatan. Utställningen håller bara på i två dagar till: måndag 8 januari kl. 13-19 och tisdag 9 januari kl. 15 - 20. Vill ni veta mer om Petra så

hittar ni hennes blogg här!


Jan Håfström3

Jan Håfström3

Jan Håfström "Genesis"




Jan Håfström 2

Jan Håfström 2
Jan Håfström "Jesu Liv"

Jag blir inte kvitt Jan Håfström. "Dödens ö" hänger fortfarande på Brändström och Stene. Utställningen är minst sagt varierad. Variationen handlar om olika tekniker och bilduttryck som vid första anblicken inte egentligen tycks höra samman. Men sen hör allt samman i alla fall på något märkligt sätt. Den här "målningen" är tittskåp och målning på samma gång. En målartrasa håller samman de två centrala bilderna. Den bibliska anknytningen är uppenbar. Den nedre föreställer kvinnan som tvättade Jesu fötter med sina tårar och den övre föreställer scenen där Jesus uppväcker Lazarus. Detta kan man meditera en hel del över.


Tidigare inlägg
RSS 2.0