Lior Elmalich i Stockholms synagoga
Idag läste jag en recension i Svd av Lars Lovén. Vi hade uppenbarligen varit på samma konsert söndagen 10 maj i Stockholms synagoga. När jag läste hans rader hände det som ibland händer när jag läser recensioner. Jag kände inte alls igen mig. Hans beskrivning av konserten är inte min. Och jag undrade om jag missuppfattat alltihop, eller om jag råkade vara döv i söndags fast jag inte insåg det. Det sista är inte troligt och det första är inte heller särskilt sannolikt. Så nu tänker jag delge den som vill läsa, mina minnesbilder av kvällen.
För första gången var jag i en synagoga. Det var speciellt. Det var också första gången jag skulle lyssna på levande sefardisk musik. Jag hade kommit till konserten genom en inbjudan från Forum Kultur . Jag har lyssnat en del på kletzmer, på musik som har Aschkenasisk bakgrund, men väldigt lite på Sefardisk sådan. För den som vill veta lite grundläggande fakta om Sefarder finns det en länk här. Det fanns en inbygd svårighet i konserten: Jag förstod inte alls texterna som om jag förstått det rätt, samtliga var på Sefardiska. Inledningsvis kändes också musiken väldigt ovan, den var långsammare än jag föreställt mig, den var rytmiskt inte heller något jag direkt kände mig hemmastadd i. Jag tänkte faktiskt att detta är för ovanligt, detta har jag inte någon ingång till. Men efterhand förändrades detta och till min hjälp kom flamencogitarristen Hanan Levy "Sorelo" som med sitt intensiva gitarrspel, sitt rytmiska gestaltande av musiken, öppnade upp alltsammans och jag sveptes med i en musikalisk upplevelse av ovanligt slag! Lior Elmalich själv sjöng med en närmast lyrisk röst och fast jag inte förstod orden förstod jag något annat, något som rörde sig i ett icke-verbalt område och som berörde mig djupt. Här finns en intressant länk för den som vill ha en liten musikalisk bakgrund (en kort intervju med Elmalich). Det rör sig om en poetisk liturgisk tradition där denna sefardiska musik hör hemma. Med sig hade han också Alon Ben Michael, som spelade på olika trummor.
Mot slutet av konserten hälsade Lior Elmalich en vän välkommen upp på scenen. Det blev lite allsång av det hela, men inte störde det mig. Det var en härligt generös stämning inne i synagogan och efter detta inhopp avslutade Elmalich-Sorelo- Ben Michael med några oerhört intensiva sånger.
Något som publiken visade stor uppskattning för. Extranummer - javisst!
Hon vann inte men hon var bäst!!!
Caroline af Ugglas, denna galna fantastiska kvinna! Hon blev 2:a efter att ha varit uträknad av alla förståsigpåare i tidningarna. JÄTTEGRATTIS!Just nu: Olivier Messiaen!
Kantat på Påskdagen - Glad Påsk!
Jag har inte upplevt kyrkomusiken på det sättet efter att jag lämnat Västerbotten. Mycket underbar och berörande musik har jag fått tillfälle att lyssna på, det är inte det. Det handlar om rötter, om levande musik i ett levande sammanhang. Det är personligt. Men denna påskdag i storkyrkan blev en märkesdag när det gäller den sakrala musiken och detta blev också mycket personligt och som att få tillbaka en förlorad skatt!
Påskdagens kantat var en del i högmässan. Gustav Sjökvist ledde storkyrkans kör och Mattias Wager spelade på orgeln. Utöver Sandström fick vi också lyssna till Flor Peeters, Sven-Erik Bäck, Urmas Sisak och ett postludium av Joseph Jongen.
I Påskkantaten var traditionen från Bach tydlig, med texterna hämtade ur de fyra evangelierna som blandades med friare koraltexter. Melodislingorna var skenbart enkla, de kändes helt naturliga i sitt sammanhang, vilket i sig är en förutsättning för att musiken ska bli den bruksmusik den är ämnad att vara. Inledningen var stilla och började med gryningen den tidiga påskdagsmorgonen för att växa sig starkare och starkare till jublande crescendon för att uttrycka uppståndelsen, segern över döden. Vackert och starkt berörande. Visst har det sin betydelse att Sandström hade dessa till sitt förfogande: Storkyrkokören, Gustav Sjökvist , sångsolisten Karl-Magnus Fredriksson och så Mattias Wager, denne magiker vid orgeln! Men det var också musiken som slog broar mellan traditionen bakåt och den nutida musiken med siktet inställt på framtid. Det var stort att få vara med om detta. Naturligtvis kan man säga att detta var Påskdagen. Med den feststämning som råder i kyrkan vid ett sådant tillfälle. Men ändå. Musiken, det banbrytande var allt överskuggande. Jag ser fram emot följande musikfester i storkyrkan åtminstone en gång i månaden 3 år framöver! Och tänk. Den här gången kommer jag också ihåg ord ur predikan. Om gränsöverskridande. Men det är en annan historia.
För er som vill läsa mer klicka här. Man kan också besöka Storkyrkans hemsida för info om kommande musik.
Eftertankar
Nästa begivenhet var av det källarmässiga slaget. På Forum. 29 november hölls en hyllningskonsert till Korngold 50 år efter hans bortgång. Det jag hört av Korngold tidigare var det, som han var mest känd för; filmmusiken och "Die tote Stadt". Av detta hade jag inte förstått hans storhet. Men där på Forum spelades hans kammarmusik och det var som att stiga in i nya musikaliska dimensioner. Oerhört. Det här kan man läsa på Forums hemsida:
Erich Wolfgang Korngold
Hyllningskonsert 50 år efter hans bortgång.
torsdag 29 november 2007 kl. 19.30
Hyllad av jublande europeiska publikskaror och samtida storheter som Mahler, Strauss och Puccini, spåddes Erich Wolfgang Korngold gränslös ryktbarhet och berömmelse som sin tids Mozart. I samband med Nazitysklands utbredning drevs han emellertid bort från Wien. Han fann en fristad i Hollywood där han levde och verkade som filmkompositör. Kvällens konsert ger en hissnande glimt av ett alternativt perspektiv på 1900-talets musikhistoria.
Was Du mir bist? op22:1 (1928/29) Mariettas Lied ur Den döda staden (1920)och Ich ging zu ihm ur Helianes under (1927)
Violinsonat op 6 (1912)
Svit för två violiner, violoncell och piano vänster hand op 23 (1930)
Marika Schönberg sopran
Paul Waltman violin
Tobias Ringborg violin
Daniel Blendulf violoncell
Maria Rostotsky piano
Bengt Forsberg piano
Glitter And be Gay!
Alltså, det var fredag kväll mitt under Pride, som denna galaföreställning gavs. Berit Lindholm och Torbjörn Lillieqvist var konferencierer vilket bara det innebär extra !!!!! Berit Lindholm påpekade i ett tidigt skede av konserten att det finns inte något operahus som skulle kunna åstadkomma något ens i närheten av denna sångaruppställning, det skulle bli alldeles för dyrt. Kvällen var möjlig endast genom att alla dessa artister ställde upp gratis och helhjärtat för Operabögarnas, Noaks Arks och publikens skull!
Det går ju inte att här återskapa konserten. Det går ju inte heller att återge stämningen under konserten så att det verkligen blir begripligt för den som läser. Hur det är möjligt att den ena höjdpunkten läggs till den andra under en konsert som man egentligen inte vill ska ta slut. Alltså blir det omöjligt att den här gången framhäva någon enskild eller att fördjupa sig i detaljer av annan art. Berit Lindholm med stjärnglimt i ögonen, kallade ariorna för låtar. Sapphos slutaria, framförd av Ingrid Tobiasson, fick dock behålla aria-beteckningen. Något annat hade varit otänkbart. Flera av artisterna har återkommit på Operabögarnas evenemang och Bernsteins "Glitter and be Gay", arian ur Candide, sjöngs av Kerstin Avenmo. Den arian är något av operabögarnas örhänge.
Humor, allvar, stor passion, glädje, sorg, ja det stora spektra av känslor som operan står för, presenterades med eftertryck under 4 timmar på Folkoperan. Vi som var där fick sannerligen mer än vi betalat för. Alla artister bjöd på sitt allra bästa och det med råge. En oförglömlig kväll. När ni läser den här texten, klicka på länkarna är ni snälla; jag har själv inga bilder från kvällen, jag bara njöt och gick därifrån berusad av upplevelser och intryck. Här är kvällens program i detalj:
Glitter and be gay III : OperaBögarnas galakonsert på Folkoperan 2007-08-03
- Puccini: Madame Butterfly, Blomsterduetten. Annalena Persson, sopran, Ulrika Tenstam, mezzo, Majsan Dahling, piano.
2. Händel: Xerxes, Xerxes aria "Ombra mai fu". Magnus Karlberg, countertenor, Ola Ottosson, piano.
3. Bernstein: Candide, Kunigundas aria "Glitter and be gay". Kerstin Avemo, sopran, Anna Rodell, violin, Mikael Augustsson, bandoneon, Jonas Dominique, kontrabas, Johan Ullén, piano.
4.Weill: "Je ne t´aime pas". Kerstin Avemo, sopran, Anna Rodell, violin, Mikael Augustsson, bandoneon, Jonas Dominique, kontrabas, Johan Ullén, piano.
5. Puccini: Tosca, Toscas bön. Emma Vetter, sopran, Majsan Dahling, piano.
6. Puccini: Tosca, Sången till livet. Per-Håkan Precht, tenor, Jan-Erik Alm, klarinett, Ola Ottosson, piano.
7. Verdi: Aida, duett Amneris - Aida. Hillevi Martinpelto, sopran, Ingrid Tobiasson, mezzo, Majsan Dahling, piano.
8. Händel: Orlando, Zoroastros aria akt 3. Michael Schmidberger, bas, Ola Ottosson, piano.
9. R Strauss: Rosenkavaljeren, rosenöverlämnandet akt 2. Kerstin Avemo, sopran, Paula Hoffman, mezzo, Majsan Dahling, piano.
10. Godard: Jocelyn, Berceuse. Leif Aruhn-Solén, tenor, Ola Ottosson, piano.
11. Holländer: "Ich bin bis Kopf bis Fuss". Ulrika Tenstam, mezzo (som Zarah Leander), Majsan Dahling, piano.
12. Wagner: Den flygande holländaren, holländarens monolog. Thomas Lander, baryton, Majsan Dahling, piano.
13. Wagner: Den flygande holländaren, finaltrio akt 3. Emma Vetter, sopran, Per-Håkan Precht, tenor, Thomas Lander, baryton, Majsan Dahling, piano.
PAUS
1. Wagner: Tannhäuser, Elisabeths hälsningssång. Annalena Persson, Hillevi Martinpelto, Emma Vetter, sopran, Majsan Dahling, piano.
2. Bellini: I Capuleti e i Montecchi, duett akt 1. Kerstin Avemo, sopran, Paula Hoffman, mezzo, Majsan Dahling, piano.
3. Alfvén: "Saa tag mit hjerte". Leif Aruhn-Solén, tenor, Ola Ottosson, piano.
4. Mozart: Titus, "Parto, parto", Sextus aria akt 1. Ulrika Tenstam, mezzo, Jan-Erik Alm, klarinett, Majsan Dahling, piano.
5. Mozart: Titus, "Non più di fiori", Vitellias aria akt 2. Annalena Persson, sopran, Jan-Erik Alm, bassetthorn, Majsan Dahling, piano.
6. Ebb/Kander: Chicago, Mary Sunshines scen. Magnus Karlberg, countertenor, Ola Ottosson, piano.
7. Gounod: Sapho, "O ma lyre immortelle", Saphos slutscen. Ingrid Tobiasson, mezzo, Majsan Dahling, piano.
8. Fierstein: La Cage aux Folles, "I am what I am". Daniel Engman, musikalartist, Ola Ottosson, piano.
9. Bernstein: Trouble in Tahiti, "O what a movie!", Dinahs scen. Paula Hoffman, mezzo, Majsan Dahling, piano.
10. Kern: Showboat, "Can´t help lovin´ dat man". Michael Schmidberger, bas, Ola Ottosson, piano.
11. Loewe: My fair lady, "I could have danced all night". Ingrid Tobiasson, mezzo, herrensemble, Majsan Dahling, piano.
12. Bizet: Pärlfiskarna, duet akt 1. Per-Håkan Precht, tenor, Thomas Lander, baryton, Majsan Dahling, piano.
13. Noaks ark
14. Bellini: Norma, "Casta diva". Hillevi Martinpelto, sopran, hela ensemblen, Majsan Dahling, piano.
15. Mozart: Figaros bröllop, ur final IV. Hela ensemblen, Majsan Dahling och Ola Ottosson, piano.
16. Extranummer : Werle: Animalen, epilogen "Nu går vi hem till varandra". Hela ensemblen.
Inspicient: Mina Lundstedt
Ljus: Love Olsson
Scenmästare: Jon Terje Sundberg
Mask, frisyr samt Zarahs peruk: Theresia Schütz
Design Zarahs klänning: Camilla Thulin
Inspicient: Mina Lundstedt
Ljus: Love Olsson
Scenmästare: Jon Terje Sundberg
Mask, frisyr samt Zarahs peruk: Theresia Schütz
Design Zarahs klänning: Camilla Thulin
Tack till vår glada och generösa publik!
OperaBögarna
ESC
Marija Serifovic som segrade i ESC! Hon är inte bara en värdig vinnare med röst och en bra låt. Hon har attityd. Hon knockade hela Europa. Med en öppet lesbisk approach! BRAVO!
Jazz på Forum 14 mars del 2
Fredrik Nordström Blue med Bobo Stenson p, Fredrik Nordström ts, Mattias Welin b och Jon Fält dr. När den moderna jazzen är som mest intensiv och man ändå känner igen sig i ett sammanhang! Improvisationskonsten när den vecklar ut sig i brokiga djup men med tydlig förankring i det som en gång kallades bebop. Underbart!
Jazz på Forum 14 mars del 1
David Stackenäs g och Michael Serang slagverk
Märkligt, mäktigt, obegripligt och mycket förvånande. I musikens gränsområden kan man inte vara säker på vad som sker och detta upprepar sig med säkerhet inte på samma sätt en gång till någon annanstans. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om detta. Vad ska man säga om gnisselljud, skrap och vinande sågklingor? Det går liksom förbi tyckanden. Men en upplevelse, ja det var det! En upplevelse som jag inte glömmer i första taget.
Ung Generation
I kväll spelade Daniel Blendulf cello, Fredrik Paulsson violin, Delphine Tissot viola och Terés Löf piano på Forum. Ett stycke musik som berör oerhört starkt är Messiaens "Quatuor pour la fin du temps". Messiaen skrev stycket när han satt i koncentrationsläger under 2:a världskriget och han skrev för de instrument och de musiker som fanns tillgängliga. Daniel Blendulf och Terés Löf framförde satsen som går under namnet "Louange à l´Éternité de Jésus, på ett mycket övertygande sätt. Messiaen kräver stor mognad och känslighet och jag måste säga att jag blev betagen av detta framförande.
Kvällen avslutades med Brahms pianokvartett i g-moll. Storslaget, dramatiskt, oerhört livfullt! Dessa fyra musikers samspel och gemensamma inställning till Brahms var närmast att likna vid en urkraft, så obeveklig och övertygande att ingen som satt i publiken var oberörd. Detta var en stor musikkväll!
Brahms!
BIS-SACD-1353
Så här i slutet av en arbetsvecka gäller det att slappna av, lägga alla måsten åt sidan och försöka hitta det där inre lugnet som är så nödvändigt. Idag blåste det snålt och en råkall kyla kröp ända in i kroppens innersta ben. Jag har gjort mitt bästa: letat fram juleljusen igen, lagt mig i ett varmt, doftande skumbad och satt på den cd-skiva som jag just nu helst av allt lyssnar till: Martin Fröst, Thorleif Thedéen och Roland Pönttinen som spelar Brahms. Det första är två sonater för piano och klarinett. F-moll och E-dur. Sedan kommer den vidunderliga trion i A-moll. Alltsammans är som gjort för att sinnet ska nå andra dimensioner och andra djup ska penetreras. Martin Fröst har jag skrivit om tidigare i bloggen. Här är han tillsammans med två andra musiker som båda hör till de absolut bästa man kan få lyssna på i det här landet. Pianisten Roland Pöntinen och cellisten Thorleif Thedéen. Så mycket bättre än det blir på den här skivan blir det inte. Det är fantastisk musik och fantastiskt musikaliskt. Medicin för trötta själar - nu fortsätter jag att lyssna!
Genom glasfönstret
Detalj av glasfönstret bakom altaret i Uppenbarelsekyrkan.
Christer Landergren - Duke Ellington
Christer Landergrens foto av Duke Ellington är en klassiker! Den bilden finns med i boken "Body and Soul" som jag nämnde tidigare.
Anders Nyberg - Glenn Miller Café 4
Anders Nyberg, dr
Bosse Skuba - Glenn Miller Café 3
Bosse Skuba, p
Lasse Burman - Glenn Miller Café 2
Lars Burman, b
Glenn Miller café fredag 1 september
Krister Andersson, ts
Än finns det levande jazzmusik. Av den där sorten som aldrig tycks gå ur tiden. Som har rötterna i swing- och bebop, som känns oerhört hemtam och ändå upprepar den sig inte. Jag hör ju till dem som lyssnar på många olika slags musik. Men jag blir glad som ett barn när jag lyssnar på musik som svänger, som hela tiden bygger på det oväntade inom definierade ramar. Jag gillar att känna igen standardlåtar mellan de vildaste improvisationer. Det kanske är ett enkelt sätt att förhålla sig, men ibland är det oerhört skönt att bara få vara i ett energiflöde från improvisationsmusiker som står med hela sig i denna jazztradition av märket ”bebop”. Som får ”Stella by Starlight” och ”Green Dolphin Street” och till och med ”What a wonderful world” att låta nytt och dynamiskt. Precis så var det på Glenn Miller i går kväll. Kvartetten som spelade bestod av: Krister Andersson ts, Bosse Skuba p, Lars Burman b och Anders Nyberg dr. Det var härligt och omtumlande och svart och glädjerikt! Och så var det på det där viset som jag kommer ihåg från riktigt bra klubbkvällar på 70-talet: Kvällen började proffsigt, men kanske lite avvaktande, för att sedan stegras mer och mer och sluta när musiken var som mest het och intensiv. Glöm det där med ”gubb-jazz” och rutin. Det här var äkta vara.
Musiktips: Johann Adolf Hasse 1699-1783
Musiken framförs av Musica Antiqua i Köln på originalinstrument och Barbara Bonney sopran och Bernarda Fink mezzo/kontraalt står för det vokala.
Hasse var en av de stora kompositörerna under barocken. Ändå är han nog känd för en ganska smal publik idag. Vilket är synd, då han gjorde underbar musik. Inte minst gäller detta de två Salve Regina som finns på denna cd. Jag har tidigare hört vissa partier inspelade med countertenorer. Men i jämförelsen vinner Bernarda Fink. Hon är magnifik, smidig i koloraturerna och med en härlig botten! Barbara Bonney gör också hon det som behövs för att totalintrycket av skivan är : Musikalisk Höjpunkt denna kyliga Maj! Rekommenderas och då inte bara till specialintresserade barockälskare!
Alexandr Mosolov
För en vecka sedan, fredag 3 mars lyssnade jag för första gången på musik av den ryske kompositören Alexandr Mosolov (1900-1973). Det var på Forum i en helt fullsatt lokal. Programmet hette Från Revolution till Töväder. Ulrika Knutson belyste historia, konst, litteratur och musik i Ryssland från revolutionen och framåt. Uppsala Kammarsolister uppförde Alexandr Mosolovs Stråkkvartett nr 1, Lev Knippers (ja just det; spionen) Symfoni för stråkar, som också var nytt för mig, samt Dmitrij Sjostakovitj Stråkkvartett nr 8. Kammarsolisterna och Ulrika Knutsson har gjort detta program några gånger innan de kom till Stockholm och Forum, man kan hitta notiser om det från Hallstahammar, Hudiksvall bl.a. Det var en minst sagt intensiv musikupplevelse. Inte minst gällde det Alexandr Mosolov vars musik var futuristisk och mycket expressiv. Märkligt att detta har förblivit relativt bortglömt så länge och detta p.g.a. det politiska samhällsklimatet i det forna Sovjet. När jag har sökt information om denne tonsättare har det inte varit lätt att hitta annat än mycket knapphändiga informationer. Men här kan man läsa lite mer om Mosolov.
Memphis Minnie och Skivfynd
