SLB, Martin Fröst och Christian Lindberg

35410-115 
© Anita Westin

SLB, dvs Stockholms Läns Blåsarsymfoniker firade 100-årsjubileum på Konserthuset igår. Och tänk, världsnamnen Martin Fröst och Christian Lindberg var med och firade!  Christian Lindberg som dirigent (han är faktiskt chefsdirigent för SLB!) och solist (trombone) och Martin Fröst var klarinettsolist. En bejublad föreställning där vi som satt i publiken verkligen blev bjudna på en fantastisk musikfest  med både humor och  musikaliska höjdpunkter!

Ordfestivalen I Östhammar

Ordfestivalen
© Anita Westin

Victoria Harnesk på ordfestivalen i Östhammar 2006-10-21

Genom glasfönstret

Genom glasfönstret


Detalj av glasfönstret bakom altaret i Uppenbarelsekyrkan.

I söndags var jag i Uppenbarelsekyrkan och lyssnade på Hambreus "Preludium-Kyrie-Sanctus" och Rossinis "Petite Messe Solenelle". Först och främst är det imponerande att en vanlig kyrkokör ger sig i kast med dessa verk och gör det riktigt bra! Ingetdera verken är  någon enkel musik. Hambreus med sina atonala klangkaskader och Rossinis intrikata stämmor. För att inte tala om koloraturer, men det rör ju kanske mest solisterna:  Mia Lundell, sopran, Anna Larsdotter Persson, alt, Lars Arvidson bas och Niklas Engquist, tenor.  Det är allt fantastiskt att man fortfarande kan komma till kyrkokonserter av denna klass, med gratis inträde! Hur länge kommer det att kunna vara så? Kyrkorna som bjuder på detta gör en kulturgärning! 

tillit

tillit

 

 

 


så var sommaren ingenting

 

utan oss

 

det var vi två som trodde på

 

möjligheten att sammanlänka

 

dessa dagar

 

fram till den första frostnatten

 

 

 

alla dessa dagar

 

fögängliga

 

men ännu inte döden

 


© Margaret Axell

 

 

 

Anatolij Mittov - Gennadij Ajgi

Anatolij Mittov
teckning av Anatolij Mittov



Gennadij Ajgi:


 - till Anatolij Mittovs minne - 

Plötsligt, om natten
ser jag, i darrning, - mellan kudde och ansikte - ansiktet
av den begravne vännen:
det är - som omslagspapper (innehållet borttaget):
dess drag - som veck… dessa förvridna spår går inte
att uthärda!...
-
själva sorgen är livlös! - allt - som ett föremål - alltmera dött...-
och smärtan kan hävas - spårlöst - blott genom ny smärta: denna livlösa
ordningsföljd!...-tillvaron - som handling? – av det hopknycklade - som något beräknat!...-
”allt” – som begrepp?... finns – som omslagspapper!... för att prassla och
knycklas samman…


Denna text finns i svensk översättning i "Fältens ögon - en tjuvasjisk antologi". Ajgi skrev den när vännen och konstnären Anatolij Mittov dött 31 oktober 1971 på det psykiatriska sjukhuset i Tjeboksary.


RSS 2.0