kassandra50

Pia Tafdrup har fått Nordiska Rådets Litteraturpris 1999 och nu Svenska Akademins Nordiska Pris för sin lyriska produktion. Hon har dessutom just kommit ut med sin första roman på svenska, "Ge sig hän". Här är en av hennes dikter:

Detta porträtt publicerades i Norrköpings tidningar i samband med författarens död. Sök där på Gennadij Ajgi för att hitta artiklar. I höst lär  förlaget Ariel ge ut en volym med Ajgis poesi och essäer under titeln" Samtal på avstånd".

Gennadij Ajgi (1934 - 2006) har tagit plats i min bokhylla för att stanna! Denne tjuvasjiske poet, som i stort sett övertalades till att skriva på ryska för att nå en större publik, är en mycket speciell poet. Han skriver universiellt och mytiskt på ett sätt som är häpnadsväckande. Det är det lilla perspektivet i ett stort perspektiv.  "Veronikas häfte och andra dikter" finns utgiven på Norstedts i översättning av Hans Björkegren. "Veronikas häfte" är dikter som Ajgi skrev till sin lilla nyfödda dotter. I slutet av den samlingen skriver han så här:

Mer behövs inte sägas egentligen om detta. Men jag vill ändå tillägga, att detta är unikt. Hur ofta har man läst en fars tankar kring och till sitt nyfödda barn? Det är så oändligt vackert och nära skrivet. Och när jag läser kommer jag på mig med att känna igen så mycket. Igenkännandet är det som jag skulle vilja beteckna som "universiellt" och "mystik". En slags förenande ådra av energi som osynligt letar sig mellan människor. Oavsett kön, nationalitet eller religiös tillhörighet. Det är stort. 

Nu finns den här på Books-on-Demands hemsida! Man hittar den under rubriken "Skönlitteratur" och sedan "antologier". Vill man veta mer om den och om oss som skrivit kan man också gå hit.  Eller också kan man leta vidare i denna blogg, där det också finns textexempel ur boken.

Det har just gått upp för mig att jag missat en person som jag definitivt inte borde ha missat. Jag kom försent helt enkelt. Ändå var hon bara några år äldre än jag själv och kom från samma landsända. Hon var framför allt målare, men gav också ut en diktsamling, en debut som jag någonstans hört talas om,men som jag då inte brydde mig för mycket i. Sen gav hon inte ut några mer dikter. Debutdiktsamlingen hette "En tatuerad dams memoarer" och kom ut 1974 på Norstedts. Nu går den inte att få tag i verkar det som. Man kan ju hoppas att om många frågar efter henne så skulle Norstedts ta chansen och ge ut henne igen postumt.  Margareta dog i april 2005, alltså för snart ett år sedan. Jag missade henne med en hårsmån! Det är inte rättvist! Om någon som läser det här råkar ha diktsamlingen i sin bokhylla utan att läsa i den och utan att den betyder något speciellt så kan väl denna person i så fall höra av sig till mig! Eller förresten, hör av dig i alla fall! Till min e-post: [email protected].
Här är den enda dikt jag läst av henne:

I går kväll återknöt jag bekantskapen med Franz Kafka på Forum. När det gäller Kafka har jag avskärmat mig ända sedan gymnasiet. Då läste vi Processen. Jag fick en  negativ inställning till honom då och bestämde mig för att Kafka, den skulle jag undvika. Sedan har det aldrig blivit av egentligen och det är jag själv som hållit mig undan. Men som sagt, igår kväll var jag på en föreställning med texter av Franz Kafka och det var Reine Brynolfsson som framförde dem. Jag gick ensam, det var nog bäst så, istället för att gå med någon Kafka-entusiast och bli mer eller mindre intvingad i en positiv attityd. Det var bästa möjliga förutsättningar, föreställningen var komprimerad till 1 tim (det skulle jag nog klara) och Z-kvartetten spelade Janacek mellan monologerna. Texterna hade Jean-Claude Arnault bearbetat och valt ut. Det hela blev en suggestiv föreställning som bitvis fick blodet att isa sig. Kafkas komplicerade förhållande till fadern gick som en röd tråd genom föreställningen och slutet var oundvikligt, faderns dödsdom över sonen som denne själv förverkligar genom att arrangera sin egen drunkning. Sedan blev det ju inte sämre av att det råkade vara Reine Brynolfsson som framförde dem. Han hör till mina favoritskådespelare. Efter denna kväll inser jag att jag har ändrat  förhållningssätt till Franz Kafka, från att vara en som inte vill befatta sig, till att bli ordentligt nyfiken. Och jag tänker gripa efter den dubbelvolym som nu kommer på årets bokrea: Processen + Slottet. Jag tror jag läser Slottet först, eftersom Processen hör till mitt malätna och förmodligen missförstådda bagage från min ungdomstid.

Den antologi som jag är redaktör för börjar ta form. Texterna är klara, omslaget är nästan klart, pdf-filerna ska på cirkulation snarast. Det är på håret om vi hinner få ut den före jul. Antologin innehåller dikter av både tidigare publicerade poeter och debuter.