kassandra50

I går kväll återknöt jag bekantskapen med Franz Kafka på Forum. När det gäller Kafka har jag avskärmat mig ända sedan gymnasiet. Då läste vi Processen. Jag fick en  negativ inställning till honom då och bestämde mig för att Kafka, den skulle jag undvika. Sedan har det aldrig blivit av egentligen och det är jag själv som hållit mig undan. Men som sagt, igår kväll var jag på en föreställning med texter av Franz Kafka och det var Reine Brynolfsson som framförde dem. Jag gick ensam, det var nog bäst så, istället för att gå med någon Kafka-entusiast och bli mer eller mindre intvingad i en positiv attityd. Det var bästa möjliga förutsättningar, föreställningen var komprimerad till 1 tim (det skulle jag nog klara) och Z-kvartetten spelade Janacek mellan monologerna. Texterna hade Jean-Claude Arnault bearbetat och valt ut. Det hela blev en suggestiv föreställning som bitvis fick blodet att isa sig. Kafkas komplicerade förhållande till fadern gick som en röd tråd genom föreställningen och slutet var oundvikligt, faderns dödsdom över sonen som denne själv förverkligar genom att arrangera sin egen drunkning. Sedan blev det ju inte sämre av att det råkade vara Reine Brynolfsson som framförde dem. Han hör till mina favoritskådespelare. Efter denna kväll inser jag att jag har ändrat  förhållningssätt till Franz Kafka, från att vara en som inte vill befatta sig, till att bli ordentligt nyfiken. Och jag tänker gripa efter den dubbelvolym som nu kommer på årets bokrea: Processen + Slottet. Jag tror jag läser Slottet först, eftersom Processen hör till mitt malätna och förmodligen missförstådda bagage från min ungdomstid.