kassandra50

Fredag 22 oktober på Forum. Birgitta Trotzigs produktion skulle belysas och reflekteras över. Det blev en spännande resa som sträckte sig över prosalyriken till Dykungens dotter. Prosalyrik förresten. Hela hennes produktion skulle väl rätterligen kallas lyrisk prosa. För lyrisk är hon alltid. Hon hör till de verkligt betydelsefulla författarna. Jag vet ingen som liksom Birgitta Trotzig skriver texter så bemängda med adjektiv och ändå klarar att behålla skärpan. Ändå alltid lyckas lämna över ett stort utrymme för läsarens egen bildvärld. Vartenda ord är nödvändigt, ingenting finns att stryka. Det går egentligen inte ihop, men så förhåller det sig. Hon är exakt utan att skriva någon något på näsan. Att hon inte fått nobelpriset är något att fundera över. Nyskapande har hon varit från sin första publicerade bok till de senaste texterna. Ibland svårgripbar men alltid angelägen. Men det är viktigt hur hon läses. En uppläsare får akta sig för att bli dramatisk eller övertydlig. Då riskerar man att slå in öppna dörrar. Eller att man som lyssnare går miste om det som faktiskt skrivits. Birgitta Trotzigs texter läses allra bäst rakt upp och ner, avskalat och i avsaknad av manér. Det var en ren njutning att höra Göran Sonnevi, Anna Hallberg, Anneli Jordahl och Katarina Frostenson. Liksom de fördjupande reflektionerna av Agneta Pleijel, Agneta Klingspor och Magnus William-Olsson. Jag kommer aldrig att glömma DET DÖDA BARNETS ÖGON. Den textraden som Magnus William-Olssons reflektion handlade om! Den gick in som en tatuering och går inte att tvätta bort. Så till musiken. Birgitta Trotzig hade själv valt de stycken som skulle framföras. En vackrare och starkare inramning än det som framfördes den här kvällen kan jag inte föreställa mig. Allt passade in, underströk, förtydligade, fördjupade. Här är musikprogrammet:

Beethoven: Adelaïde op 46
M. Musorgskij: Var är du, lilla stjärna
A. Pärt: Fratres
D. Sjostakovitj ur 24 Preludier och Fugor op. 87
A. Pärt: Für Alina
J. Tavener: The Lamb

Musiker:
Johan Daszak tenor
Christian Bergqvist violin
Roland Pöntinen piano
Fleder: vokalkvartett ur Radiokören med Jessica Bäcklund s, Ulrika Skarby a, Loven Enström t och Rickard Collin b.

Jag kan inte framhålla något här, allt var så väl sammanfogat och så sofistikerat framfört. Men visst var det stort att få höra Pärt konsertant på detta  alldeles underbara vis! Den musiken får man oftast hålla till godo med via inspelningar.
 
(klicka på bilderna för att förstora)

En ny sida för poeter och poesiälskare har dykt upp här i cyberspace! Den är ovanligt snygg, så titta in här.

  

som att gå i sömnen
och höra snöflingorna
dunsa mot marken

det var aldrig tyst
jag räknade till sex fönster
och tre inglasade balkonger
på fasaden mot gångvägen

det kan nog bli bra sa du

jag trodde dig inte

 

© Margaret Axell

Nyanser

Till Melissa Etheridge

Slå vit, slå svart

ytterligheterna en cirkel

runt den rena ytan

Låt mig tala om

det där mellan

kullarna och dalarna

det varma och kalla

– om altaret i ditt öga

där jag knäböjer

och kastar tärning

© Iréne Svensson Räisänen