Margareta Renberg
Det har just gått upp för mig att jag missat en person som jag definitivt inte borde ha missat. Jag kom försent helt enkelt. Ändå var hon bara några år äldre än jag själv och kom från samma landsända. Hon var framför allt målare, men gav också ut en diktsamling, en debut som jag någonstans hört talas om,men som jag då inte brydde mig för mycket i. Sen gav hon inte ut några mer dikter. Debutdiktsamlingen hette "En tatuerad dams memoarer" och kom ut 1974 på Norstedts. Nu går den inte att få tag i verkar det som. Man kan ju hoppas att om många frågar efter henne så skulle Norstedts ta chansen och ge ut henne igen postumt. Margareta dog i april 2005, alltså för snart ett år sedan. Jag missade henne med en hårsmån! Det är inte rättvist! Om någon som läser det här råkar ha diktsamlingen i sin bokhylla utan att läsa i den och utan att den betyder något speciellt så kan väl denna person i så fall höra av sig till mig! Eller förresten, hör av dig i alla fall! Till min e-post: [email protected].
Här är den enda dikt jag läst av henne:
Här är den enda dikt jag läst av henne:
Texter av och omkring Margareta Renberg.
Jag förklarar mig solidarisk med hjärtat.
Jag talar inte symboliskt nu.
Jag talar om det bokstavliga hjärtat,
muskeln som pumpar blodet
runt i de vener och artärer
jag också förklarar mig solidarisk med.
Jag förklarar mig solidarisk
med den vecklade hjärnan,
könsorganen, tarmluddet
och kroppens magiska delar;
naglar, hår och tänder.
En gång var jag underskön,
helt pälsklädd, med strimmiga sidor.
Men de badade mig elektrolytiskt,
för att förse mig med tatueringar.
Men det är dumt att sörja
över förlorad oskuld.
Skinnet är oåterkalleligen deflorerat.
Enda utvägen är att fullfölja arbetet
med tatueringar över hela kroppen.
Enda utvägen är att strypa tatueraren
Med sladden till hans elektriska nål
och överta produktionsmedlen.
(En tatuerad dams memoarer, 1974)
En text om Margareta Renberg kommer här:
”/…/Det händer att jag besöker fröken Renberg i Stockholm. Alltid när jag kommer verkar hon sitta och samla sig som inför en kraftmätning. Det är begripligt. Det känns som om lång tid förflutit sedan lägenheten överskred behovet av akut städning. Överallt drivor av nerpissad kattsand, trasiga armstöd, sönderlästa, amerikanska avantgardistiska seriemagasin, halvfärdiga målningar vända mot väggen.
Och mitt i allt sitter fröken Renberg i ett mörkt hårsvall och stryker ut veck på en oklanderligt pressad kjol. Och som den otidsenliga dam hon faktiskt helt chosefritt är: jumper, nylonstrumpor och skor med stilettklackar. Med sin kolugna luleblick är hon liksom motsatsen till den paranta damens hemligaöde: att hålögd och halvklädd kränga runt på en kartbild av minutiöst utstuderad lyx.
Fler böcker har inte kommit för fler har inte funnits att skriva. Så enkelt är det.
Margareta Renberg är en 39-årig, djupt originell bildkonstnär som försörjer sig som lagerarbetare på Tempo. Hennes vardag går i huvudsak ut på att packa upp och sortera, vika och returnera alla tänkbara varianter av damunderkläder. Det har hänt att jag slunkit in på varuhuset för att i smyg se henne arbeta. Hennes rygg är alltid rak, hennes muskler påfallande avspända. Och hennes rock är grå, rätt och slätt grå.”
Erik Fylkeson,FIB:s Lyrikklubbs årsbok 1985: Tillskrifter. 20 kritiker närläser ny svensk poesi.
Kommentarer
Trackback
