mera av Gennadij Ajgi
Gennadij Ajgi (1934 - 2006) har tagit plats i min bokhylla för att stanna! Denne tjuvasjiske poet, som i stort sett övertalades till att skriva på ryska för att nå en större publik, är en mycket speciell poet. Han skriver universiellt och mytiskt på ett sätt som är häpnadsväckande. Det är det lilla perspektivet i ett stort perspektiv. "Veronikas häfte och andra dikter" finns utgiven på Norstedts i översättning av Hans Björkegren. "Veronikas häfte" är dikter som Ajgi skrev till sin lilla nyfödda dotter. I slutet av den samlingen skriver han så här:
"Ännu några ord av författaren
Min dotter Veronika (mitt sjätte barn) föddes den 14 januari 1983.
Dikterna i denna lilla bok skrevs huvudsakligen under mina timmar av direkt kontakt med min dotter: under promenader med henne, då jag vaggade henne etc. Härav det miniatyraktiga i en rad dikter och en viss "notisform" av iakttagande karaktär. "
Mer behövs inte sägas egentligen om detta. Men jag vill ändå tillägga, att detta är unikt. Hur ofta har man läst en fars tankar kring och till sitt nyfödda barn? Det är så oändligt vackert och nära skrivet. Och när jag läser kommer jag på mig med att känna igen så mycket. Igenkännandet är det som jag skulle vilja beteckna som "universiellt" och "mystik". En slags förenande ådra av energi som osynligt letar sig mellan människor. Oavsett kön, nationalitet eller religiös tillhörighet. Det är stort.
ur Veronikas häfte:
Skrivet sittande med dig på balkongen
dina samtal utan ord! det är som mina intonationer: melo-
dier utan ord...- men vilken blyghet - hos dig - i innehållet!
...- har jag verkligen nått en sådan utstrålningens enkelhet
- av förtrollning i allt! - trots blygsamhet - liksom glödande!
...- genom själva själva idén...- om oskuld
av Gennadij Ajgi 12 juli 1983
Kommentarer
Trackback
