kassandra50

Än finns det levande jazzmusik. Av den där sorten som aldrig tycks gå ur tiden. Som har rötterna i swing- och bebop, som känns oerhört hemtam och ändå upprepar den sig inte. Jag hör ju till dem som lyssnar på många olika slags musik. Men jag blir glad som ett barn när jag lyssnar på musik som svänger, som hela tiden bygger på det oväntade inom definierade ramar. Jag gillar att känna igen standardlåtar mellan de vildaste improvisationer. Det kanske är ett enkelt sätt att förhålla sig, men ibland är det oerhört skönt att bara få vara i ett energiflöde från improvisationsmusiker som står med hela sig i denna jazztradition av märket ”bebop”. Som får ”Stella by Starlight” och ”Green Dolphin Street” och till och med ”What a wonderful world” att låta nytt och dynamiskt. Precis så var det på Glenn Miller i går kväll. Kvartetten som spelade bestod av: Krister Andersson ts, Bosse Skuba p, Lars Burman b och Anders Nyberg dr. Det var härligt och omtumlande och svart och glädjerikt! Och så var det på det där viset som jag kommer ihåg från riktigt bra klubbkvällar på 70-talet: Kvällen började proffsigt, men kanske lite avvaktande, för att sedan stegras mer och mer och sluta när musiken var som mest het och intensiv. Glöm det där med ”gubb-jazz” och rutin. Det här var äkta vara.