Birgit - Isolde
Birgit Nilsson. En epok har gått i graven. In i det sista: Integritet! Birgit och Isolde är ett begrepp. Hur stor hon verkligen var är kanske svårt att förstå idag. Tänka sig, människor har köat till operan i sovsäckar för att komma över en biljett till hennes föreställningar på samma sätt som det köats till Bruce Springsteen och andra storheter! Även om Birgit Nilsson dog på juldagen 2005 är hon numera att betrakta som odödlig.
Odetta is back!
Odetta fyller 76 år på nyårsdagen. I kväll fredag 2 december hade hon konsert på Nybrokajen 11! Inte med gitarren längre men i sällskap med en mycket fin bluespianist, Seth Faber. Senast jag hörde henne var i början på 70-talet, då hon turnerade med BB King och bl.a gästade jazzfestivalen i Umeå samt konserthuset i Stockholm. Det blev en kväll som jag kommer att räkna till de stora kvällarna vad beträffar musiken. Odetta är gammal, hon behövde hjälp upp på scenen av sin pianist och hade smalnat av mycket, sedan sist jag såg henne. Men hennes ansikte med leendet som bara strålar, var detsamma som jag kom ihåg det! Obegripligt att så mycket tid har passerat! Rösten är äldre, men utstrålningen är om möjligt ännu starkare än då! En stor del av publiken var naturligt nog vi som upplevt henne under 60- och 70-talet, men en stor del var en yngre publik!
Konserten inleddes med att Odetta citerade Nelson Mandelas tal när han tillträdde posten som Sydafrikas president. Den gången citerade han en svart amerikansk kvinna och det handlade om faran i att dölja och förneka sin egen förmåga och att underskatta sitt eget inre ljus. Därefter sjöng hon "This Little Light of Mine" och snart hade hon publiken med sig i en allsång som mest påminde om psalmsång. Odetta har sina rötter i den klassiska bluestraditionen. Hon är den klassiska bluestraditionen. Och med varje ord, med varje ton förmedlade hon det svarta Amerikas historia, slaveriets, medborgarrättsrörelsens och de svarta kvinnornas historia! Bessie Smith, Ida Cox, Victoria Spivey och Ledbelly var några som andligen fanns med på scenen tillsammans med Odetta och hennes pianist denna kväll! Odettas storhet blev så tydlig i och med att hon kunde använda sin äldre röst utan rädsla, och det som hos andra skulle ha blivit svagheter, blev för henne nya dimensioner, nya vägar att kommunicera med publiken på. Publiken var gripen, rörd och fullständigt betagen. Efter varje nummer blev det så tyst att man hade kunnat höra en knappnål falla innan applådåskorna!
Odetta avslutade konserten med att återigen ta upp "This Little Lighet of Mine", publiken stod upp och applåderade, inte pockande och krävande extranummer, men som en hyllning till en av de absolut största bluesartisterna i historien. Så det blev extranummer. 4 stycken, varav en var den mycket kända "House of the Rising Sun" som Odetta utförde så att den kändes alldeles ny och alldeles obrukad! Det var inte bara jag som grät av rörelse denna oförglömliga kväll! ODETTA IS BACK!
Konserten inleddes med att Odetta citerade Nelson Mandelas tal när han tillträdde posten som Sydafrikas president. Den gången citerade han en svart amerikansk kvinna och det handlade om faran i att dölja och förneka sin egen förmåga och att underskatta sitt eget inre ljus. Därefter sjöng hon "This Little Light of Mine" och snart hade hon publiken med sig i en allsång som mest påminde om psalmsång. Odetta har sina rötter i den klassiska bluestraditionen. Hon är den klassiska bluestraditionen. Och med varje ord, med varje ton förmedlade hon det svarta Amerikas historia, slaveriets, medborgarrättsrörelsens och de svarta kvinnornas historia! Bessie Smith, Ida Cox, Victoria Spivey och Ledbelly var några som andligen fanns med på scenen tillsammans med Odetta och hennes pianist denna kväll! Odettas storhet blev så tydlig i och med att hon kunde använda sin äldre röst utan rädsla, och det som hos andra skulle ha blivit svagheter, blev för henne nya dimensioner, nya vägar att kommunicera med publiken på. Publiken var gripen, rörd och fullständigt betagen. Efter varje nummer blev det så tyst att man hade kunnat höra en knappnål falla innan applådåskorna!
Odetta avslutade konserten med att återigen ta upp "This Little Lighet of Mine", publiken stod upp och applåderade, inte pockande och krävande extranummer, men som en hyllning till en av de absolut största bluesartisterna i historien. Så det blev extranummer. 4 stycken, varav en var den mycket kända "House of the Rising Sun" som Odetta utförde så att den kändes alldeles ny och alldeles obrukad! Det var inte bara jag som grät av rörelse denna oförglömliga kväll! ODETTA IS BACK!
Här är några länkar för er som vill veta mer:
http://www.geocities.com/Hollywood/Park/8672/odetta1.html
http://folkmusicarchives.org/odetta.htm
http://www.concertedefforts.com/artists_odet.asp
Regnbågsmässa och Opera med Per Håkan Precht!
I söndags var det Regnbågsmässa i Sofia kyrka. Per Håkan Precht, tenor, sjöng sakral- och operamusik. På programmet stod bl. a ariorna "Una furtiva Lagrima" ur Donizettis "Kärleksdrycken" och "Nessun Dorma" ur Puccinis "Turandot". I Sofia kyrka är akustiken inte på något sätt perfekt. Att sjunga Rossini (Messe Solenelle) var i stort sett omöjligt. Mycket av ornamentiken gick helt enkelt förlorad. Men Nessun Dorma och Una furtiva.... Efter Jussi Björling kommer nu Per Håkan Precht! Liten till växten med en stämma som är stor och gudabenådad! Det är inte någon överdrift. Pavarotti, glöm honom. Placido Domingo glöm honom också! men lägg Per Håkan Prechts namn på minnet! Och ta chansen nästa gång den dyker upp! Här är äntligen en tenor som är fullständigt fri i sitt höga register! Ingenting spänt, ingenting ihopklämt och frampressat! Så oändligt vackert! Så oändligt musikaliskt!
Det är ett par år sedan jag hörde Per Håkan Precht senast. Den tid som har förflutit har inneburit en oerhörd utveckling. Rösten har vuxit och uppnått en jämnhet i hela registret. En klang med rika övertoner! Vad kan det bli av detta? Det skulle inte förvåna mig det minsta om vi har en ny världstenor i vardande. Det var fantastiskt att få vara med denna söndagkväll. Oförglömligt.
Det är ett par år sedan jag hörde Per Håkan Precht senast. Den tid som har förflutit har inneburit en oerhörd utveckling. Rösten har vuxit och uppnått en jämnhet i hela registret. En klang med rika övertoner! Vad kan det bli av detta? Det skulle inte förvåna mig det minsta om vi har en ny världstenor i vardande. Det var fantastiskt att få vara med denna söndagkväll. Oförglömligt.
