Pia Tafdrup
Pia Tafdrup har fått Nordiska Rådets Litteraturpris 1999 och nu Svenska Akademins Nordiska Pris för sin lyriska produktion. Hon har dessutom just kommit ut med sin första roman på svenska, "Ge sig hän". Här är en av hennes dikter:
Frukten
Griper kniven
från bordets blanka kakel
frukten från skålen
solen från himlen
hotar saften
med silvervass egg
ristar en linje
i den glödande kinden
och borrar
naglarna
i den gula huden
kränger av skalet
och känner lukten av köttet
slickar saften från armen
suger upp gnistrande droppar med läpparna
från den drypande apelsinen
sörplande monolog i eftermiddagsljuset
öppnar den
i halva månar
intar den
båt för båt
Porträtt av Genndadij Ajgi
Detta porträtt publicerades i Norrköpings tidningar i samband med författarens död. Sök där på Gennadij Ajgi för att hitta artiklar. I höst lär förlaget Ariel ge ut en volym med Ajgis poesi och essäer under titeln" Samtal på avstånd".
mera av Gennadij Ajgi
Gennadij Ajgi (1934 - 2006) har tagit plats i min bokhylla för att stanna! Denne tjuvasjiske poet, som i stort sett övertalades till att skriva på ryska för att nå en större publik, är en mycket speciell poet. Han skriver universiellt och mytiskt på ett sätt som är häpnadsväckande. Det är det lilla perspektivet i ett stort perspektiv. "Veronikas häfte och andra dikter" finns utgiven på Norstedts i översättning av Hans Björkegren. "Veronikas häfte" är dikter som Ajgi skrev till sin lilla nyfödda dotter. I slutet av den samlingen skriver han så här:
"Ännu några ord av författaren
Min dotter Veronika (mitt sjätte barn) föddes den 14 januari 1983.
Dikterna i denna lilla bok skrevs huvudsakligen under mina timmar av direkt kontakt med min dotter: under promenader med henne, då jag vaggade henne etc. Härav det miniatyraktiga i en rad dikter och en viss "notisform" av iakttagande karaktär. "
Mer behövs inte sägas egentligen om detta. Men jag vill ändå tillägga, att detta är unikt. Hur ofta har man läst en fars tankar kring och till sitt nyfödda barn? Det är så oändligt vackert och nära skrivet. Och när jag läser kommer jag på mig med att känna igen så mycket. Igenkännandet är det som jag skulle vilja beteckna som "universiellt" och "mystik". En slags förenande ådra av energi som osynligt letar sig mellan människor. Oavsett kön, nationalitet eller religiös tillhörighet. Det är stort.
ur Veronikas häfte:
Skrivet sittande med dig på balkongen
dina samtal utan ord! det är som mina intonationer: melo-
dier utan ord...- men vilken blyghet - hos dig - i innehållet!
...- har jag verkligen nått en sådan utstrålningens enkelhet
- av förtrollning i allt! - trots blygsamhet - liksom glödande!
...- genom själva själva idén...- om oskuld
av Gennadij Ajgi 12 juli 1983
En antologi till: Jag har mina skäl
Nu finns den här på Books-on-Demands hemsida! Man hittar den under rubriken "Skönlitteratur" och sedan "antologier". Vill man veta mer om den och om oss som skrivit kan man också gå hit. Eller också kan man leta vidare i denna blogg, där det också finns textexempel ur boken.
Revansch
Skrivarsidan har kommit ut med sin nya antologi Revansch 2006. Den rymmer en mycket blandad kompott av poesi och prosa. De som finns med i antologin är alla medlemmar på Skrivarsidan. Jag är väldigt glad att ingå i den gruppen!
Här ett litet smakprov:
Ett döende tempus
Som vi längtade.
Och väntade.
Vävde våra mninnen
så att gränsen mellan
drömmar och händelser
sakta suddades ut.
En vecka gick.
Månaderna förflöt.
Vad skulle vi
med presens till?
© Helena Ringström
och ett till:
Redigering
Det flyger en fjäril
innanför mitt öga
hon plockar ord, bokstäver
och hela meningar
Svarta fläckar mot brandgult
en regnbåge i pastell
-panikknappen lycer vit
Kommatecken och punkter har gått i strejk
i väntan på ett acceptabelt slut,
ordbehandlingsprogrammet ber om nåd
och vägrar spara
Puppan öppnas långsamt
nykläckta sträcker stroferna
på sina fuktiga vingar
© Iréne Svensson Räisänen
Här ett litet smakprov:
Ett döende tempus
Som vi längtade.
Och väntade.
Vävde våra mninnen
så att gränsen mellan
drömmar och händelser
sakta suddades ut.
En vecka gick.
Månaderna förflöt.
Vad skulle vi
med presens till?
© Helena Ringström
och ett till:
Redigering
Det flyger en fjäril
innanför mitt öga
hon plockar ord, bokstäver
och hela meningar
Svarta fläckar mot brandgult
en regnbåge i pastell
-panikknappen lycer vit
Kommatecken och punkter har gått i strejk
i väntan på ett acceptabelt slut,
ordbehandlingsprogrammet ber om nåd
och vägrar spara
Puppan öppnas långsamt
nykläckta sträcker stroferna
på sina fuktiga vingar
© Iréne Svensson Räisänen
Alexandr Mosolov
För en vecka sedan, fredag 3 mars lyssnade jag för första gången på musik av den ryske kompositören Alexandr Mosolov (1900-1973). Det var på Forum i en helt fullsatt lokal. Programmet hette Från Revolution till Töväder. Ulrika Knutson belyste historia, konst, litteratur och musik i Ryssland från revolutionen och framåt. Uppsala Kammarsolister uppförde Alexandr Mosolovs Stråkkvartett nr 1, Lev Knippers (ja just det; spionen) Symfoni för stråkar, som också var nytt för mig, samt Dmitrij Sjostakovitj Stråkkvartett nr 8. Kammarsolisterna och Ulrika Knutsson har gjort detta program några gånger innan de kom till Stockholm och Forum, man kan hitta notiser om det från Hallstahammar, Hudiksvall bl.a. Det var en minst sagt intensiv musikupplevelse. Inte minst gällde det Alexandr Mosolov vars musik var futuristisk och mycket expressiv. Märkligt att detta har förblivit relativt bortglömt så länge och detta p.g.a. det politiska samhällsklimatet i det forna Sovjet. När jag har sökt information om denne tonsättare har det inte varit lätt att hitta annat än mycket knapphändiga informationer. Men här kan man läsa lite mer om Mosolov.
Margareta Renberg en gång till
Här är upphittadade dikter som jag fått från en vän:
Jag behöver
mjölk, socker
smör, jäst och mjöl
anis att krydda med
och hett isterflott
att fritera bröden i.
Jag behöver
en biljett
till en buss
som kör förbi
alla norrländska kuststäder
och inte stannar
förrän den nått
till kanten av tundran.
Jag behöver vidare
en mycket längre horisontal
linje, än som ryms i
möblerade rum
en vertikal och
ett par extra sockor.
*
Hemifrån
Hemifrån
Din gam har kommit tillbaka
med kött i näbben.
Din duva med gröna blad.
Vattnet sjunker och du
packar dina väskor.
Tidigt i morgon
ligger en handske
tom som besviken
moderlighet,
stor som en kropp och svart
i det frostvita gräset.
Otacksamma dotter
sparka inte på den!
Ta en omväg då du går
bort från vårt hus!
*
Ett isklart ljus
och vi äter hoppfullt frukost
avresedagens morgon.
En kaffekopp ande.
En kaffekopp materia.
Och mellan osynligheterna
växer en hinna av synligheter.
Svart vätska i den vita koppen.
Vit vätska i den svarta.
Ni som vill förbjuda beröring
kommer inte att lyckas.
Till slut är bara
beröringen möjlig.
Och sockerbiten dör i koppen.
Den överlämnar sin sötma
till den heta drycken.
Så sitt vackert små hundar!
Sitt from
guds små hundar…
Indunstad uppståndelse
vid vår hemkomst.
Din kopp som du bara
druckit ur till hälften
är full
av klibbigt grums på botten.
Vad hade vi väntat oss?
En sockerbit här
på vår diskbänk
vore ett sant mirakel.
Så sitt vackert små hundar!
Sitt vackert
Guds små hundar!
Döden är vit
som en sockerbit.
*
En nyckelpiga halvt krossad
men ännu levande.
Tusentals myror
myllrar mellan stenar.
Vinglösa myror,
myror med små vingar,
myror med vingar dubbelt så stora,
ganska lika bevingade granfrön.
En gång om året flyger
de jordbundna.
Jag missade inte uppstigandet
ur små hål mellan stenar.
Men medan jag stirrade
på en väldig gul traktor
och en man som kapade
sjuka almgrenar
försvann myrorna.
Jag såg bara bort
en kvart eller så.
*
En gång…
En gång i tiden
heter det visst,
var det svårt att
göra huvudet tomt
till natten.
Men det har blivit
lättare med tiden.
Ibland blir jag rädd
att släppa taget om…
Som om minnet,
skulle förblöda
under natten.
Räknar fotohörn,
tills koltrasten
börjar sjunga.
Det är för tungt
för en så liten fågel
att hålla
världen stilla.