Monster

Monster

Musik och konst. Skansens allsång och Moderna muséet. Det här är två händelser i sommar som jag försökt undvika, men ändå har jag inte kunnat låta bli att snegla lite. På monster. Det verkar vara något i tiden. Monster drar publik. På lite olika sätt kanske.  Men parallella skeenden absolut. När jag ändå efter mycken tvekan, vandrade runt utställningen på Moderna lyssnade jag på publikens kommentarer.  Det lät ungefär såhär: Usch, vad äckligt, ska det där kallas konst, nä det där kan inte jag tycka har med konst att göra, nä jag har fått nog..... osv.  Jag hörde inte en enda kommentar som på något sätt skulle vara uppskattande, eller tyda på en djupare förståelse för innehållet i installationerna. På flera möjliga ingångar till utställningen satt varningsskyltar uppsatta: man varnades för att ta med barn, och känsliga personer skulle vara försiktiga med vad de tittade på. Men det var absolut inte glest mellan besökarna (barn såg jag inte till dock). Och vad jag förstår slog Skansens allsångskväll med Lordi publikrekord. Det handlar om groteskerier och grova anslag. Storsläggan. Men allt är fejkat. Blodet är ketchup, monstermaskerna är påtagliga masker. Det är ett påhittat scenario som spelas upp i bägge fallen och scenarierna är till för att vi ska veta att det just är fejkat. Och i bägge fallen kan jag inte riktigt förstå vari det stora suget efter dessa företeelser består. Men tanken att det handlar om någon slags tecken i tiden kan jag inte göra mig fri ifrån. Och DET är något som man kan fundera mer kring.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0