kassandra50

 På min vägg hänger denna reproduktion av Ivan Agueli, inköpt på Aguelimuséet i Sala för sådär 15 år sedan och den föreställer ett Spanskt landskap och är målat 1916. Samma strama enkelhet som fanns med i målningarna från 1890. Just nu kan man se det mesta som finns bevarat av Ivan Agueli på Waldemarsudde. Det är en fantastisk presentation av denne konstnär, mystiker, journalist, kosmopolit och språkforskare. Ja man kan tillskriva honom fler epitet. Det finns mycket skrivet om hans liv, bl.a. en roman skriven av Torbjörn Säfve, och mycket dokumenterat i form av brev, foton, artiklar och den rikhaltiga produktion som han själv stod för när det gäller skriftlig kommunikation.  Naturligtvis kan man inte låta bli att fascineras av hans levnadshistoria, den är märklig ur många aspekter; född i Sala, blev konstnär mot sin fars vilja, konverterade till islam och reste mer än de flesta gjorde under den tiden. Hans måleri tillkom i stort sett under 2 perioder och tidsmässigt under 10 år sammanlagt. Han dog under dramatiska omständigheter; överkörd av ett lokomotiv inte långt från Barcelona. Orsaken till olyckan var troligen den att Agueli på grund av starkt nedsatt hörsel inte hörde tåget komma.  Prins Eugén spelade en viktig roll när det gällde att rädda Ivan Aguelis verk till eftervärlden.

Med ett sådant levnadsöde är risken uppenbar att man ser på Aguelis målningar genom ett exotiskt filter och upplever dem utifrån en förförståelse av historien. Är målningarna lika anmärkningsvärda som konstnärens liv? Klarar de sig utan den berättelsen? Även om det inte är möjligt försökte jag se utställningen som måleri och teckningar enbart. Jag tog på mig kritikerns glasögon och granskade. Försökte bortse. Men det dröjde inte länge förrän kraften, ljuset i de ganska små målningarna, ofta utförda på vad som fanns till hands, förförde och berusade! De tycks leva sitt eget liv, verka i en egen sfär oberoende av tid och rum. Kritikerglasögonen ramlade alltså snabbt av och jag Drabbades. Av enkelheten. Av djupet. Av exaktheten. Exaktheten som är av ett helt annat slag än det fotografiska detaljåtergivandet. Och så detta ljus. Som kommer inifrån de små skissartade landskapen och porträtten. Ja det är helt rätt att utställningen förlängts till 8 oktober. Då hinner ni som ännu inte sett den dit och jag och säkert fler med mig hinner gå en extra runda genom dessa salar.