kassandras dagbok

Höst. Otvivelaktigt. Men i år verkar löven blåsa ner nästan innan de ändrat färg. Det är en sådan kort tid vi fått se hur skiftningarna äger rum.  I morgon är vintern här. Om man får tro väderleksrapporten i alla fall. Men jag har höstlov. Lov att vara ute i hösten. Lov att använda min tid som jag vill i en vecka. Det är inte alla förunnat och jag är väldigt glad att ha den möjligheten. Kanske kan jag skriva igen. Om inte vill jag i alla fall ta vara på tiden, vara i den. Hinna vara jag och inte hela tiden yrkesrollen. Sjunka in i betraktandet av lövet som hänger kvar i häcken när alla andra har blåst bort. Uppfatta ljuset som går igenom bladets nu så sköra yta.