kassandras dagbok

Idag är det dagen efter. Dagen efter Pride. Ett stänk av vemod. Men mest en stilla glädje inombords. Jag har fått vara med om något stort. Paraden ja. Men framför allt avslutningen: Kärlekens Mässa i Storkyrkan. Det var som det brukade med fullsatta bänkrader och mycket folk på läktarna. Det som inte var som det brukade var att vi inte såg skymten av Maranatas kränkande plakat. Och det var inte heller någon vanlig predikan. Det var Anna-Karin Hammar som talade över den kända texten ur Bergspredikan om falska och sanna profeter (av trädets frukt...). Jag skulle önska att den predikan publicerades någonstans. För att den var kristallklar i sina enkla och raka formuleringar. Bara för att någon säger sig vara kristen och därmed anser sig ha tolkningsföreträde, betyder inte det att det är sant, det som den personen säger. Det betyder definitivt inte heller att den personen HAR tolkningsföreträde. Allt handlar om från vilken utsiktspunkt man talar. Sanna profeter är de som gör en gott. Falska är motsatsen. Det ska jag försöka komma ihåg. Nästa gång jag träffar på en profet.