kassandra50

Just nu pågår en mycket spännande utställning på Galleri Cupido. Det är Christina Stenström som visar upp sina bilder, vävda i lin. Det var länge sedan jag såg en textil utställning av den här kalibern. Form och färg har sitt avstamp i ren geometri, jag skulle vilja säga befriande ren geometri. Det är vackert och utmanande på en och samma gång. Jag associerar till Mondrian, till Josef Albers,  Baertling och konstruktivismen som strömning i tiden. Detta är vävda bilder i naturmaterialet lin.  Strukturen i vävnaderna blir i sig bildelement. Ytorna har en inneboende rörelse. Linjer, riktningar är tydliga och medvetna. Ingenting är hopsytt efteråt, allt är vävt samman, enligt Marjatta Neander, gallerist på Cupido. Jag själv är inte så insatt i vävandets teknik, men slås av det helgjutna intryck som utställningen förmedlar. Här finns ett kunnande, ett hantverk som imponerar. Men det stannar inte där, tekniken är självklar,  det är innehållet av färger och former som berör.  Om man skulle sammanfatta dessa vävnader på något sätt, skulle man kunna säga att dessa handlar om rumslighet. Och de skapar rumslighet. Och relationer i rummet.  Jag inser plötsligt när jag står och tittar på en version av "kyssen", att just för att den finns där på väggen, blir rummet oändligt mycket större. Stramhet kan användas också i beskrivningen av Christina Stenströms bilder. Men det är en stramhet som också för med sig en lekfullhet, ja jag anar både humor och skratt i ett stort allvar. Den stora 4-delade "Gogol" är särskild och i kontrast mot de övriga: Här ser man färgglada cirklar som liksom springer över längderna. Mycket riktigt, Christina berättar att den gjorde hon när hennes turkiska angorakatt  Gogol, var en liten unge. Man kan faktiskt se hur den springer och hoppar över väven!

Här är två länkar för den som vill se lite mer: