kassandra50

Jag skulle vilja säga några ord om den stora Rauschenbergutställningen som fortfarande går att se på Moderna.  Första gången jag var där var när den nyss hade öppnat och det var en söndag med många besökare. Jag gick runt i den stora utställningssalen och kunde inte låta bli att lyssna på åskådarna samtidigt som jag försjönk i dessa verk från 50- och 60-talet. Jag la märke till ovanligt många fniss, skratt och engagerade kommentarer. Ja det var helt klart, besökarna hade roligt! Det hände tillochmed att åskådare som inte alls kände varandra möttes framför ett verk och började prata med varandra! Först la jag märke till sådana små händelser och sedan drogs jag själv in i ett verkligt givande samtal med en  pensionerad bildlärare uppifrån Kiruna och hans fru. Det bara föll sig så. Framför en av de mindre målningarna. Och det här tror jag inte var någon tillfällighet. Rauschenbergs måleri, hans Combines, uppmanar till aktivitet och kommunikation. Det finns så många infallsvinklar, så många lekfulla anspelningar att fantasin måste rulla igång! Fragment från verkligheten infogas i ett måleriskt nytt sammanhang, en glödlampa får sin plats ovanpå en överfull duk, en uppstoppad häger infogas i ett alldeles annorlunda landskap, en stol blir en fortsättning på en målning och så geten som Rauschenberg fick ta sig en rejäl funderare över hur han skulle kunna få den att leva vidare som ett konstverk. Och den lever vidare. Den har tillochmed tappat sitt namn, "Monogram". Alla vet vad man menar när man säger Modernas get. Jag glömmer inte Carlo Derkerts presentation av geten. Jag läste bildpsykoterapi den gången. Men geten stod i vägen för resten av Rauschenbergs produktion för min del. Rauschenberg blev geten. Och sen var det inte mer med det. Av någon anledning fick det förbli så. Ända tills Moderna slog upp sina dörrar för denna stora, härliga, rika utställning om den konstnär som kom att betyda så oerhört mycket för den sena modernismen. Nu har jag lärt mig att Rauschenberg hör till de stora målarna. När han fogar samman sina fragment av verklighet, som kan vara en slips, eller en målad slips av John Dine, en kalsong, lakan, tygbitar med mönster, brev, tidningsurklipp, skruvar, glasbitar, tidningsbilder eller varför inte en stol, ja då gör han det med en målares öga, en målares känsla för valörer och dagrar. När han lägger samman färgprover och bygger en målning utifrån dessa, blir det måleriska fysiskt och påtagligt. Rauschenbergs uppfinningsrikedom utmanar. Han sammanställningar utmanar. Men det remarkabla övergripande är att han också i allt detta är en strålande estet! Jag måste skynda mig tillbaka, så jag hinner se honom några gånger till innan utställningen är över i början på maj! Det finns så mycket att upptäcka och lära där!