kassandra50

Julen är snart över. Jag har hitills inte formulerat någonting. Jag blev  stum i flera dagar när jag insåg vidden av vad påven ställt till med i sitt jultal till kurian. Eller påven förresten. Ratzinger är hans rätta namn. Jag har hört andra benämningar på honom också. Antikrist har han kallats.  Katolska kyrkan har fått ett stort problem i denne man, som  i jultid visat sitt rätta ansikte. Istället för fred och försoning  har han  legitimerat förföljelse och diskriminering av homosexuella. Om man ska se något positivt i situationen är det väl att många människor har reagerat mycket starkt och åtskilliga har formulerat sig insiktsfullt som svar på Ratzingers utspel. Världen över.  Efter detta har också den katolska bloggvärlden gjort allt för att förklara hur media har felciterat och feltolkat påvens tal. Här kan ni själva läsa vad talet innehåller. Dessvärre har Vatikanen inte översatt det till engelska än. Men jag kan inte se annat än att åtminstone svenska media på ett föredömligt sätt har återgivit vad som verkligen står. Och att de reaktioner som kommit har varit fullt adekvata. Läs  Bo Widegrens blogg i ämnet! När jag läste hans blogg insåg jag att bättre kan det inte sägas det som jag också vill framföra. Så tack Bo! Nu ska jag i stället försöka ta till mig det verkliga julevangeliet, vars budskap odiskutabelt är fred och försoning. Oberoende av om det är en saga, myt eller något mer historiskt grundat, är ändå berättelsen om barnet en berättelse om hur det mest utsatta, det fattiga och föraktade,  visar sig vara Gud själv. Det räcker för mig.