Margareta Renberg

Margareta Renberg

Det har just gått upp för mig att jag missat en person som jag definitivt inte borde ha missat. Jag kom försent helt enkelt. Ändå var hon bara några år äldre än jag själv och kom från samma landsända. Hon var framför allt målare, men gav också ut en diktsamling, en debut som jag någonstans hört talas om,men som jag då inte brydde mig för mycket i. Sen gav hon inte ut några mer dikter. Debutdiktsamlingen hette "En tatuerad dams memoarer" och kom ut 1974 på Norstedts. Nu går den inte att få tag i verkar det som. Man kan ju hoppas att om många frågar efter henne så skulle Norstedts ta chansen och ge ut henne igen postumt.  Margareta dog i april 2005, alltså för snart ett år sedan. Jag missade henne med en hårsmån! Det är inte rättvist! Om någon som läser det här råkar ha diktsamlingen i sin bokhylla utan att läsa i den och utan att den betyder något speciellt så kan väl denna person i så fall höra av sig till mig! Eller förresten, hör av dig i alla fall! Till min e-post: [email protected].
Här är den enda dikt jag läst av henne:


Texter av och omkring Margareta Renberg.

Jag förklarar mig solidarisk med hjärtat.

Jag talar inte symboliskt nu.

Jag talar om det bokstavliga hjärtat,

muskeln som pumpar blodet

runt i de vener och artärer

jag också förklarar mig solidarisk med.


Jag förklarar mig solidarisk

med den vecklade hjärnan,

könsorganen, tarmluddet

och kroppens magiska delar;

naglar, hår och tänder.


En gång var jag underskön,

helt pälsklädd, med strimmiga sidor.

Men de badade mig elektrolytiskt,

för att förse mig med tatueringar.

Men det är dumt att sörja

över förlorad oskuld.


Skinnet är oåterkalleligen deflorerat.

Enda utvägen är att fullfölja arbetet

med tatueringar över hela kroppen.

Enda utvägen är att strypa tatueraren

Med sladden till hans elektriska nål

och överta produktionsmedlen.

                      (En tatuerad dams memoarer, 1974)




En text om Margareta Renberg kommer här:

”/…/Det händer att jag besöker fröken Renberg i Stockholm. Alltid när jag kommer verkar hon sitta och samla sig som inför en kraftmätning. Det är begripligt. Det känns som om lång tid förflutit sedan lägenheten överskred behovet av akut städning. Överallt drivor av nerpissad kattsand, trasiga armstöd, sönderlästa, amerikanska avantgardistiska seriemagasin, halvfärdiga målningar vända mot väggen.

Och mitt i allt sitter fröken Renberg i ett mörkt hårsvall och stryker ut veck på en oklanderligt pressad kjol. Och som den otidsenliga dam hon faktiskt helt chosefritt är: jumper, nylonstrumpor och skor med stilettklackar. Med sin kolugna luleblick är hon liksom motsatsen till den paranta damens hemligaöde: att hålögd och halvklädd kränga runt på en kartbild av minutiöst utstuderad lyx.

Fler böcker har inte kommit för fler har inte funnits att skriva. Så enkelt är det.

Margareta Renberg är en 39-årig, djupt originell bildkonstnär som försörjer sig som lagerarbetare på Tempo. Hennes vardag går i huvudsak ut på att packa upp och sortera, vika och returnera alla tänkbara varianter av damunderkläder. Det har hänt att jag slunkit in på varuhuset för att i smyg se henne arbeta. Hennes rygg  är alltid rak, hennes muskler påfallande avspända. Och hennes rock är grå, rätt och slätt grå.”

Erik Fylkeson,FIB:s Lyrikklubbs årsbok 1985: Tillskrifter. 20 kritiker närläser ny svensk poesi.


Hartass av Friederike Mayröcker

Hartass av Friederike Mayröcker


Friederike Mayröcker

Friederike Mayröcker
20 december 2005 fyllde Friederike Mayröcker 80 år. Hon har varit ganska okänd i Sverige till för snart ett år sedan när Ellerströms gav ut en fin diktsamling, "Indianhår" ISBN 91-7247-121-2. I samband med utgivningen besökte Friederike Mayröcker Moderna muséet i Stockholm och läste själv sina dikter. Jag hade inte möjlighet att vara med där, vilket jag fortfarande sörjer. Friederike föddes 1924 i Wien, var hjälparbetare vid flygvapnet under kriget , arbetade som engelsklärare till -69 och fick sitt genombrott 1966 genom diktsamlingen "Död genom muser".  Genom åren har hon också haft ett antal teckningsutställningar. I diktsamlingen "Indianhår" fungerar  hennes teckningar både som illustrationer och som ett slags bilddikter. Sedan 40-talet har hon bott i Wien på Zentagasse. Här kan man läsa mer om henne.


En dikt, hämtad ur "Indianhår":


Uppropet

mitt liv:

ett tittskåp med små landskap

makliga människor

djur som drar förbi

välbekanta återkommande scenerier


mitt namn ropas upp

plötsligt står jag inte längre i ett vindstilla panorama

med brokiga skimrande bilder


utan snurrar som ett förfärligt glödande hjul

nedför en brant

befriad från gårdagens alla tabun och drömmar

med sikte på ett främmande rörligt mål:


har inget val

men ett otåligt hjärta





Kafka

Kafka

I går kväll återknöt jag bekantskapen med Franz Kafka på Forum. När det gäller Kafka har jag avskärmat mig ända sedan gymnasiet. Då läste vi Processen. Jag fick en  negativ inställning till honom då och bestämde mig för att Kafka, den skulle jag undvika. Sedan har det aldrig blivit av egentligen och det är jag själv som hållit mig undan. Men som sagt, igår kväll var jag på en föreställning med texter av Franz Kafka och det var Reine Brynolfsson som framförde dem. Jag gick ensam, det var nog bäst så, istället för att gå med någon Kafka-entusiast och bli mer eller mindre intvingad i en positiv attityd. Det var bästa möjliga förutsättningar, föreställningen var komprimerad till 1 tim (det skulle jag nog klara) och Z-kvartetten spelade Janacek mellan monologerna. Texterna hade Jean-Claude Arnault bearbetat och valt ut. Det hela blev en suggestiv föreställning som bitvis fick blodet att isa sig. Kafkas komplicerade förhållande till fadern gick som en röd tråd genom föreställningen och slutet var oundvikligt, faderns dödsdom över sonen som denne själv förverkligar genom att arrangera sin egen drunkning. Sedan blev det ju inte sämre av att det råkade vara Reine Brynolfsson som framförde dem. Han hör till mina favoritskådespelare. Efter denna kväll inser jag att jag har ändrat  förhållningssätt till Franz Kafka, från att vara en som inte vill befatta sig, till att bli ordentligt nyfiken. Och jag tänker gripa efter den dubbelvolym som nu kommer på årets bokrea: Processen + Slottet. Jag tror jag läser Slottet först, eftersom Processen hör till mitt malätna och förmodligen missförstådda bagage från min ungdomstid.


Memphis Minnie och Skivfynd

Memphis Minnie

Idag gjorde jag äntligen ett besök hos min gode vän Bosse Scherman i hans affär "Skivfynd".  Den ligger mitt emot rådhuset på Scheelegatan. Det är en till ytan liten affär. Men den rymmer allt när det handlar om  jazz- och bluesmusik. I synnerhet av äldre datum. Om det är något särskilt man vill ha, som man nästan inte tror finns, så är det bara att fråga Bosse. Existerar det, ja då har han det förmodligen. I hans affär finns begagnat, vinyl, nytt och gammalt på cd. Jag kom hem med en 5cd-box med Memphis Minnie (suverän ljudkvalitet), en cd med Ma Rainey och naturligtvis också en cd med Bessie Smith. Känner mig just nu oförskämt rik. Rik på musik. "I Hate to See The Sun Go Down" och "Blues Everywhere". Tack Bosse!



RSS 2.0