kassandra50

Hon föddes 1892 i Moskva i en familj där musik, konst och litteratur var viktiga inslag i vardagen.  Hennes första diktsamling kom när hon var 18 år och den blev en framgång. Ett år senare gifte hon sig med Sergej Efron, en 18-årig poet som även han redan givit ut en bok. Så kom 1917 med revolutioner och så  ett inbördeskrig. Marina Tsvetajeva blev ensam mor till två barn under hårda förhållanden i Moskva. Den yngre dottern dog under de här åren av svält på ett barnhem. Marina hade placerat barnen där för att de skulle få bättre mat än vad hon själv kunde ge dem. Sergej var officer i förband som var trogna Kerenskij och var han fanns visste hon inte under lång tid. Under 1919-1920 hade alla intellektuella det svårt i Moskva. Men det var under den här tiden hon lärde känna Pasternak, Majakovskij och Ehrenburg och nu skrev hon också en del av sina allra finaste dikter. När de vita arméerna lidit nederlag hade Efron flytt Ryssland och när han hörde av sig sökte Marina utresetillstånd och fick det. Sedan följde år i exil ute i Europa; i Berlin, Prag och Paris. Sergej och Marina gled isär och 1937 hittades liket av en rysk agent i Lausanne. Sergej Efron var den som utfört attentatet och han var försvunnen. Efter det här återvände Marina till Moskva, bara för att få veta att Sergej arkebuserats. (De här uppgifterna är osäkra, enligt Nils Åke Nilsson i hans förord till "Min ryska barndom" och kommer bl. annat från Ilja Ehrenburg. Birgitta Trotzig antyder i stället att familjen faktiskt skulle ha återförenats i Moskva innan arresteringarna i sin essä om Marina i sin bok Porträtt - Ur tidshistorien). Marinas dotter hamnade i arbetsläger, själv hamnade hon och hennes son i Elabuga, en liten tatarisk stad öster om Moskva. Där hängde hon sig 1941.

Det här är kortfattat en bakgrund till Marina Tsvetajevas unika författarskap. Hon var den första kvinnliga poeten i Ryssland som inte avfärdades med att skriva "kvinnlig" poesi. Hon jämfördes i stället med de stora manliga poeterna i sin samtid. När hon dog nämndes det inte i några ryska tidningar. Den stora tystnaden lade sig över hennes verk. Inte förrän efter Stalins död kunde hennes namn åter nämnas. 1965 kom ett urval av hennes dikter på nytt. Det är inte helt lätt att hitta hennes texter på svenska. Översättningarna som gjorts har utgetts i små upplagor och vissa kan man fortfarande hitta i välsorterade boklådor. Annat får man leta upp på antikvariat.

Här har jag hittat en intressant artikel av Anna Rotkirch för er som är intresserade att läsa mer om en av 1900-talets mest intressanta författarskap!